amomentlateriburstintofire

Today is a special day in my life.
One of thirtynine so far...
A day of happiness?
Well, maybe.
A day of sadness.
Also possible.

Det kommer alltid tider då man har svårt att värja sig mot sina tankar
svårt att värja sig mot funderingar över om saker verkligen blev som man ville
eller vad det ens var man ville o drömde om att det skulle bli.
jag vet inte.
Om ett år är det väl dags för den stora krisen.
Så det här får väl kanske kallas för pre-depression...
vad vet jag.
jag vet verkligen inte.
inte mer än att det finns allt för mycket tomhet inombords 
tomhet som man  hade hoppats skulle varit fylld med innehåll.
Med vad?
Tja, säg det...
Men tomheten finns där och saknaden finns där
fast jag kanske inte riktigt kan sätta fingret på vad det är jag saknar
Eller...på sätt o vis kanske man kan just det
men insikten av vad det innebär kanske bara skapar ännu mer dysterhet i ens sinnevärld.

Well, well
Imorgon är en annan dag.
Förhoppningsvis en ljus o vacker sådan.
Det blir alltid lite lättare då...