Jag som trodde...

Mmm.
Jag vet inte.
Jag trodde allt var lugnt nu.
Jag trodde jag skulle kunna klara av saker som en normal människa.
Jag trodde det verkligen...
Det har känts så lugnt nu.
Men sen när verkligheten plötsligt dök upp framför ögonen ikväll, då blev det lika svårt igen...
...och jag blev precis lika förstummad som innan.
Men Varför. Varför???
Vad är det jag är så rädd för???
Varför klarar jag inte ens av att säga "Hej"?
Stöööön.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0