Whatever Happens- saknaden
Hmmm skulle blogga lite om Rassle varje dag (o en del annat) men har aldrig hunnit bli färdig innan vi ska gå nån dag...så jag samlar ihop o redigerar dem nu istället efterhand...
Dag 1
Niccokick- saknaden...
Pussst...stööön och suck...
Strålande solsken, kanonvarmt och....nu är det nästan lite för bra...men hellre det än morgondagens aviserade regn i a f..
Rassle har ju startat och jag återkommer dit senare.
Några dar sen jag skrev och nån Tingsryds marknad blev det aldrig.
Däremot blev det i a f gräsklippning i BCB på tisdagskvällen som jag hade lovat att fixa innan Rassle.
I onsdags ställdes kosan åter mot Öland och Haga Park för ett sista (?) besök där, i a f innan värmeböljan tog slut.
Vädret var lite sådär när man åkte men när man passerade ut över bron sprack himlen upp totalt och inte ett moln syntes på hela dagen.
Eller jo, när man blickade ut över sundet in mot land var där fullt med moln förstås.
På vägen ner tmot stranden ringde telefonen men eftersom man kånkade på sina grejer kunde jag inte svara utan tänkte ringa upp vem det nu var när jag kom fram.
Helt pltösligt hörde man dock en röst ropa mitt namn och jag tittade mig förundrat runt bland enbuskarna- utan att se nån.
Men plötsligt såg jag en bil som stannat på vägen och fick syn på Hanna och Peter- alias one-eyed jack som han numera kallas...:-)
Ur klev nämligen herr Franzén med ett enormt skräckinjagande bandage över sitt ena öga, som den värste sjörövarpirat.
Det visade sig att han fått nåpt skit i ögat dagen innan så de hade framåt natten fått dra in till akuten, o sedan stannat i stugan på Öland.
När de sen varit på vårdcentralen i Mörbylånga för att se till det dagen efter o på vägen hem stannat till för att ringa ett samtal passerade plötsligt en viss ökänd blå Volvo förbi framför deras ögon i riktning mot Haga Park...
Inte såg jag dem...:-)
Nåja några timmar i solen satt sen fint innan det var dags att dra hem och börjd ladda för fotboll-
The lovely ladies- alias Världens bästa damlag- skulle ju möta Madesjö och det var intressant att se var lagen stod nu, EIS sist i tvåan, Madesjö leder trean.
0-3 i våras blev nu seger med 2-0 efter en gedigen insats o mål av Fia o Hanna A.
Man började hoppas på en bra höst, men det dröjde inte länge förrän det kom ett riktigt dråpslag mot laget då det visade sig att Sanna Svensson nu väljer att svika sina lagkompisar som kämpar för livet för att slippa spela i trean nästa år.
Sanna ska istället spela i Öster som ligger helt i ingenmansland i ettan.
Jag tycker det är riktigt dålig stil med tanke på förutsättningarna, men folk gör sina egna val, som ibland för mig ter sig mkt märkliga.
Hade EIS haft kontraktet klart, lr åtminstone Öster kämpat om seriesegern, menmen.
Däremot är det den självklaraste sak i världen att Sanna ska ta steget uppåt i serierna efter säsongen, och hon kunde gärna ha tränat med Öster hela hösten om hon velat men att gå nu...
Gillar det inte som ni märker.
Folk önskar Sanna lycka till i Öster- jag kan bara inte göra det. Inte i höst.
Men jag kommer däremot att göra det så fort den här säsongen är över och ingen ska tro annat än att jag gillar Sanna, det är inte så för det gör jag.
Men som sagt, jag gillar inte det som nu skett för jag tycker det är taskigt mot resten av laget och jag tycker framför allt at det är uruselt agerat av Öster.
Snacka om att bränna alla broar inför framtiden i konktakterna med de lokala klubbarna.
Inte fasen skulle jag som EOS-ledare i fortsättningen låta nån spelare provträna lr provspela med dem när man gör på det här viset...
Menmen så är livet o jag hoppas resten av tjejerna visar att de kan fixa det här ändå.
Ser det ut som mot Madesjö i första finns det gott hopp.
Och förhoppningsvis kommer Sanna Svensson en dag ta steget in i A-landslaget. Det hoppas jag verkligen
Bara så ingen missförstår mig.
Igår var det så torsdag och dags att börja ladda för Rassle. Började med en fika på Emmagården där man laddat upp för festivalen både personellt- med nästan hela klanen Sjöndin i arbete- och matmässigt.
En middag på Amigo hanns oxå med innan jag o vandringskollega Tappen lämnade kvarteret vid ettsnåret för årets första men långt ifrån sista lååååånga Rasslevandring, med kort stopp o upphämtning av Tallen på vägen.
Höll förrestem på att bli ett riktigt antiklimax innan det ens börjat.
När vi börjat gå frågade jag var Peter var, o Tappen sa att att han fixade med datorn för det blev nåt strul när han skulle skriva ut Tappens biljett.
Ehhhh...Biljetten ja...'
Det var då jag insåg att min biljett låg kvar hemma i skåpet lägenheten...
Som tur var hade vi bara hunnit gå 25 meter och Tappen förbanande att han hade nämnt detta så tidigt... :-)
Väl framme möttes vi av både Langosvagn och vackert solsken.
Banden på eftermiddagen var verkligen ingen större upphetsning, men det dök upp en hel del bekanta ansikten runt omkring och med det här vädret var det bara att dyka ner i gräset och korka upp.
Framåt kvällen var det i a f Krunegård som man väntade på och som var klart bra även om ljudet var så där.
Sen sa Viktor J att Niccokick ställt in o jag skrattade lite för jag trodde han retades med mig.
Ända tills de inte alls stod på scenen, utan man möttes av en kille som sa "Hello, We're not Niccokick...".
Bandet man sett fram mest emot av alla på hela j-vla festivalen kom inte och man tappade lusten rätt mycket.:-(
Sen var det ju Miss Li som var okej men lite långrandigt, men sen var det inet så där mkt hett förrän Elf Power drog igång i skogen och de var riktigt bra, en klart positiv överraskning.
Även Ladytron var klart bra, trots ljudstrul även där, som avslutning innan vi vandrade hemåt till ett enormt discodunk från Boys Noize Rassle som hördes ända fram till vi passerat Bjurbäcksskolan(!) och på vägen sprungit på Glajan som varit på Casa.
Dit hade visst också Jensamannen Viktor anlänt allt medan vi andra undrade var killen tagit vägen på Rassle...
Apropå Rassle.
Dagens gerj var nog när Tappen gick fram tll en tjej och började snacka med henne.
Efter en stund ropade killen som hade snackat med tjejen innan till Tappen att "du har ju redan halva inne där", varpå killens kompis började gapskratta.
Det var nämligen Silken som Tappen hade börjat prata med och han var inte alls road av att ha "halva inne" där...haha...:-)
I övrigt är det bara att konstatera att langos, som inet går att äta, lika fullt fanns till försäljning och syntes oroväckande mycket av i vårt närområde, att vi och ja....såg en bandinlindning av ett ansikte som möjligen bara Skutt lr Jonsson kan förklara... :-), att det blev pasta med kötfärssås i år med, att...
Ojdå, nu tycker visst Tappen att det är dags att gå till Rassle igen så man får göra sig beredd fär ännu en dag och ännu en lååååång vandring...
