amomentlateriburstintofire

Karin Boye skrev nåt om att det gör ont när knoppar brister.
Det gör ont även när man tvingas se sanningen i vitögat, och man måste inse att det man drömmer om inte riktigt är.
Var i Asarum på fotboll igår och...det är bara att inse att det lag jag så gärna vill se vinna, de personer jag tycker så mycket om, inte riktigt räcker till.
Inte just nu i alla fall.
Sad but true.
Men så länge det finns stolthet kvar över det man gör så finns det alltid hopp om bättring.
Glöm aldrig det!