amomentlateriburstintofire

Har ni nånsin suttit och fikat med en annan person utan att använda er av orden "Han" elelr "Hon".

Ni kan ju göra ett försök...

På lördag hade jag tänkt bege mig en sväng till Timmernabben.

Det för mig osökt in på Caster Semenya.

Han gjorde det igen.

Satt på Amigo och skulle käka häromdagen.

När de kom med min lasagne och satte den på bordet ryckte en äldre man på andra sidan bordet snabbt åt sig den med orden "Men vad är detta för något".

Han trodde att min lasagne var den fisk han hade beställt...

Det komiska är att exakt samma sak utspelade sig även förra gången jag hade beställt lasagne på Amigo, för knappt en månad den.

Lilleman han bara smålog.

Pappsen fyllde år igår.

Grattis!

Rasmus till Holland.

Bara att önska Lycka Till!

Hittade ett rätt kul uttalande på nätet i en artikel i Barometern från förra sommaren.

- Det blir lite mer bilåkning sedan flytten, men det fungerar bra.

Sade den man som i veckan åtalades för att ha kört hem från jobbet i Broakulla med 2,44 promille alkohol i blodet och så när frontaklkrockat med en bil med hästsläp...

Fungerar bra...jojodu.

Apropå fotboll så gläds jag åt att Världens Bästa Damlag vunnit två oerhört viktiga segrar och nu är på väg att klara kontraktet.

Man ska ändå betänka att en titt i laguppställningen inför helgen ger vid handen att bara två spelare i laget inte är födda på 90-talet...

Det här kan på sikt bli riktigt bra igen.

Om spelarna själva verkligen vill det vill säga...

- Amanda...eller Olivia...

Erika Hagström i EIS visste inte vilken av tvillingarna Nyström som spelade intill henne i backlinjen mot Kalmar Södra...

Fem raka uddamålssegrar för EIS herrar...börjar luta allt mer åt kvalspel i höst igen.

Däremot kan man undra vad som hänt med L/L. Såg dem spela jämnt med serieledarna för två veckor sedan, och nu förlorar man mot Ling av alla lag. 

Hur är det ens möjligt?

Vissefjärda lär ta hem sexan. Kanske kan Johansfors trots allt också ta sig uppåt, för de verkar i a f ha kommit igång på allvar igen.

Emmaboda Dam B och Vissefjärda har en hård kamp för att stanna kvar i fyran, Bodabruk för att ta sig dit igen.

Lovade ju återkomma med nåt om Sailet...det tog tid...:-)

Hur lr hur så blev det i a f en visit där med de tre M:en Magnus, Magnus och Micke.

Sailet är förvisso alltid trevligt, men var är de riktiga båtarna och var är de riktiga öltälten???

Vill de inte ha mer folk?

Vi tog tåget ner och laddade upp med KFF-Gefle på O'Learys där även en del annat E-bodafolk dök upp.

Sen sa Mikey plötsligt att Hellstrand skulle spela i hamnen vid sex så vi ångade ner och kom fram vid halv sju och det var stendött på scenen...redan slut...lagom surt.

Slog oss ner i ett "öltält" i a f o efter en stund blev det musiktävling på scenen där SH tydligen var en av gästartisterna.

Tja, sen var vi kvar i öltältet där inte så mycket dramatiskt hände, mer än en våldsam vurpa av Jontalainen vid bordet intill o sen skulle vi käka o Micke irrade runt bakom de belgiska våfflorna innan vi fortsatte längst bort i h-vete där kocken på hans jobb skulle spela.

Det var ett intressant framträdande för mer packade artister har man väl sällan sett, där Mickes polare försökte tända en ny cigg för varje låt o inte riktigt verkade veta var han fanns, men-. de spelade faktiskt riktigt bra med tanke på hälsotillståndet.

Har ju varit friidrotts-VM och alla snackar Usain Bolt.

Jovars det kan man förstå...

Fast ska jag var ärlig och göra en lista på det som berörde mig starkast under VM så hamnar inte Bolt på nåt sätt i topp.

Men nåt i stil med detta då:

10) Keneniza Bekele. Att vinna dubbla långdistansguld är en otrolig prestation. 

Och sättet att komma tillbaka i spurten mot Lagat var världsklass.

9) "Bob" Tahri. Spräckte den givna kenyanska trippeln på 3 000 meter hinder och det är en så stor prestation att det är svårt att förstå. Dessutom av en löpare som evigt skuggat dem just utanför prispallen i tidigare mästerskap.

8) Phillips Idovu. Mannen som ibland gör jättehopp, men alltid misslyckats på mästerskapen. Nu gjorde han ett jättehopp igen, vann överlägset och det med ett hopp där han inte ens träffade plankan...överhuvudtaget.

7) Anita Wlodarczyk. Tyska kvalsegraren Heidler hade en enorm kastserie. Wlodarczyk svarade med att sätta världsrekord. Vad säger man... Till råga på allt blev hon så glad över världsrekordet att hon skadade foten när hon segerjublande hoppade omkring på löparbanan, och sen inte kunde lasta mer...

6) Usain Bolt. Två världsrekord. Krossade dem båda, Finns egentligen inte mer att säga, man kan bara låta sig imponeras. 

Och imponeras ännu mer..

5) Sanya Richards. Fick äntligen vinna den där titeln hon förtjänade så efter att varit bäst i fyra år utan att lyckas när det gällt.

4) Robert Harning. Yngsta diskusvinnaren och det på hemmaplan genom att ta ledningen i sitt allra sista kast.

3) Nicklas Wiberg. En större prestation än vad folk verkar fatta. Svenskt rekord i ett VM och han sätter ett pers som- översatt i procentuell förbättring- motsvarar att Usain Bolt skulle sprungit 100 meter på ungefär 9,45 och 200 meter på ungefär 18,85...

2) Stephen Hooker. Det finns liksom inte. Skadad. Gjorde bara ett kvalhopp. 

Inga uppvärmningshopp i finalen. Väntade. väntade o väntade. Klev in på osannolika 5,85. Och rev med minsta marginal sitt första hopp. Sprade hopp och  lyckades bita ihop och klara att göra ett hopp till. Då tar karln 5.,90 och vinner guldet...Finns bara inte...

1) Steffi Nerius. Mmm, jag är nog ganska ensam om den bedömningen, men för mig var faktiskt Steffi Nerius VM-guld det som berörde mest. 37 år gammal hade hon  aldrig vunnit ett globalt mästerskap och karriären hader sett sitt zenit, Hon hade egentligen bestämt sig för att lägga av efter OS i Peking ifjol, men eftersom nu VM ändå skulle gå på hemmaplan bestämde hon sig för att köra ett år till och avsluta med ett hemma-VM.

Och då går hon plötsligt och vinner sitt allra första VM- eller OS-guld någonsin inför hemmapubliken. 

Jag rös faktiskt i hela kroppen av glädje när hennes guld var klart.

Ja just det ja.

Timmernabben var det ja.

Senast jag besökte jdrottsplatsen i Timmernabben var en julidag 1996.

Det var i a f dagen efter Kalmar Dansar Och Ler och EIS damlag slkulle spela match i Smålandscupen borta mot just Timmernabben.

Mia Magnusson som på den tiden var målvakt i EIS hade i Kalmar kvällen innan berättat att de skulle spela klockan 14 så jag körde dit och hade en polare- Bajenmannen- med på resan eftersom hemfärden från Kalmar till Emmaboda därmed gick via - Timmernabben.

Hade aldrig varit där, hittade dock ganska snabbt arenan. Trodde jag.

Det enda märkliga var nämligen att när vi kom dit en knapp halvtimme före match var grindarna till idrottsplatsen låsta.

Där fanns absolut inte en enda människa.

Vi väntade en stund men inget hände. Sen åkte vi till Kronmunken i Mönsterås och käkade pyttipanna och därifårn bestämde vi oss för att köra en bit utanför Timmernabben och se om det fansn någon mer plan längs vägen.

Då mötte vi plötsligt EIS spelarbuss...

Det visade sig att det inte alls var matchtiden som Mia hade berättat, utan vilken tid de skulle hoppa på bussen i Kalmar...

Så vad har nu detta med Caster Semenya att göra?

Ingenting...

Men grejen är den att min gode vän Bajenmannen var ju inte så där road av en dammatch i Smålandscupen.

Inte dagen efter en fest i a f.

Så medan jag ivrigt följde den spännande matchen var han plötsligt försvunnen.

Lasse Cegrell , som då var ledare i EIS, hade dock fått syn på honom efter matchen. 

Längst uppe i ett hörn på läktaren mitt emot låg det en tröttkörd man och vilade...

EIS förlprade till slut matchen efter straffläggning sedan Jenny Lagerqvist, numera Rådde, blivit enda målskytt för de gulsvarta, men för dagen vitklädda.

Men det var efter matchen, när Bajenmannen vaknat till och jag frågade honom vad han tyckte om matchen, som han kläckte den numera klassiska kommentaren...

- Hur gör de när de blandar lagen?

Jag bara stirrade på honom och undrade:

- Vad då blandar lagen??? De gula är ju Timmernabben och de vita Emmaboda.

- Ja det vet jag, svarade han.

- Men hur gör de när de blandar tjejer och killar?

Jag stirrade ännu mer oförstående på honom.

Vad 17 svamlade han om. Visserligen hade det ju varit fest kvällen innan, men ändå...

- Jo sa han plötsligt. Han där nummer åtta. Varför spelar han i damlaget?

- Jag tittade ut på planen och kunde inte låta bli att småle. Där sprang nummer 8 och joggade ner. Nummer 8 Martina Gustavsson...

- Johan, det där är ingen kille...:-)

Bajenmannen tystnade först innan han till slut fortsatte:

- Jamen hon är ju lika kortlippt som en kille, och hon är ju mycket bättre än de andra, förkunnade han fundersamt.

Detta var det enda han hade funderat på under hela matchen där han låg på läktaren...

- Hur gör de när de blandar lagen...

Ja just det ja. 

Det var det där emd fikat jag inledde med.

Vad jag försökte säga med det är att när man sitter ensam och fikar och överhör konversationerna från borden intill så slår det en att de som sitter där pratar nästan hela tiden om nån tredje person som inte är närvarande 

Han gjorde det och hon sade det.

Försök själva föra en konversation där ni inte pratar om någon annan som inte är närvarande.

Jag lovar att det kommer att bli en fikastund fylld av väldigt mycket obekväm tystnad...

Gillar Svttext...:
-Usain Bolt skulle springa i mitt sista försök, så det var svårt att fokusera, säger Jessica Samuelsson till SVT.
Inte lätt att vara svensk kvinnlig sjukampare om Usain Bolt plötsligt ställer upp i hennes gren... 

Dagens tre  bästa citat:

- Gråta blir man inte gladare av.
Bengt Andersson skrattade lite efter förlusten mot Gais.

- Det här var den sämsta match jag sett. Nästan som att se Flerohopp mot Gadderås...
Uppgiven röst i publiken på en inte allt för välspelad E4-match,  EIS-Madesjö

- Nånstans måste det ta slut, annars är man i mål innan man startade.
Mats Olsson filosoferar över hur snabbt man kan springa 100 meter

Minns ni att Usain Bolt var killen som för typ ett år sedan inte ville springa 100 meter...

Ordet avundsjuka har fått en ny stavning...

W-I-S-S-M-A-N

Jo jag vet att jag är sen med att uppdatera den andra bloggen...men som jag sagt- jag gör det när jag har tid...och lust. Precis som denna.

Man ska ju tydligen jobba också nu...Hade gärna haft semester ett tag till o fått koppla av lite- det blev inte så mkt av den varan den här semestern av olika orsaker.

Per Gessle har visst gjort nåt bra.
Jag gillar slarpt Den öde stranden- hans tolkning av John Holms gamla låt Sommar'n Dör...den känns väldigt rätt nu när höstmörkret snabbt faller...

Var på Sailet i helgen...trevligt...men återkommer till det...:-)
Har forfarande en bula i huvudet...

Två raka för Leeds nu. Bättre än att starta med 20 minus...

Världens bsta damlag vann i a f årets viktigaste match- Tack för det!

Ja...känner att jag inte har så mkt att tillföra nu, men får väl ge nåt litet livstecken ifrån mig kanske med tanke på senaste bloggen.
Operationen är avklarad- rent tekniskt gick den bra o nu återstår bara att se om det praktiskt kommer att funka sen också.

I övrigt gläds jag mest åt att fortfarande ha semester.
Till slut kom det ju faktiskt några riktigt fina sommardagar, såna där som man nästan hade glömt bort att de fanns.
Ikväll gjorde jag f ö en kort visit på mitt kära Dragsö på hemväg från fotbollen i Nättraby.
Det var sig rätt likt där sen förra sommaren...
Vackert...

Fotbollen ja...EIS föll med 3-0 och det var ett resultat som speglar matchen rätt bra.
EIS saknade dock 12(!) av de 16 spelare som spelat mest under vårsäsongen av olika anledningar, och då kan man inte kräva så mkt mer av alla nya spelare som nu fick chansen, men de kämpade på i a f o det är kul att se.
Vad gäller de matcherna kommer jag dock även fortsättningsvis- när jag hinner o har lust- att blogga om dem nån helt annanstans.

Igår såg man EIS herrar besegra Smedby med 1-0.
Mål redan i allra första anfallet- via straff av Albertsson, något en lokaltidning beskrev som efter tio minuters spel...
Det var de snabbaste tio minuter jag sett...:-)

Såg även Dam C mot Ingelstad en halvlek i torsdags.
Det gick inte så bra...
Sen drog jag o Bajenmannen som var hemma på besök vidare i värmen till Casa o testade åter igen grillbuffén, som även denna gång mättade och smakade utmärkt...:-)
Vi blev sedan kvar där resten av kvällen o tog några öl till innan det var dags att lomma hem i kylan som tagit över Emmabodanatten...
Det går redan mot höst- usch- dislike

Nästa helg är det i a f Sailet...
Och semester är det en vecka till- gilla...:-)

En vecka sen Rassle redan.
Emmaboda ligger tomt o öde igen.
Kom att tänka på den gamla goda tiden när det inte var så mkt vakter o stängsel o entrött arrangör plötsligt utbrast:
- För h-vete, nu plankar de t o m in genom huvudentren...:-)
Det var tider det...

Nu har väl inte glömt The Pains Of Being Pure At Heart?
Inte jag i a f...:-)

Om nån för några bloggar sen fick uppfattningen att jag tänker bojkotta Emmagården framöver så är det kanske på förekommen anledning bäst att påpeka att så verkligen inte är fallet.
Det var avsett som en lite ironisk kommentar med anledning av nåt annat, men tolkades visst tyvärr inte så av alla.

Uppoffringen kanske kan ses som liten även om den blir lite kostsam- men själva ställningstagandet & omprioriteringen ni gjorde gör att jag vill ge en väldigt stor eloge till tre campande tjejer i EIS damlag.
Ni vet säkert vilka jag menar- och varför.

Ska passa på att säga stort Grattis till Peter & Hanna här också, både till det som skett och det som ska ske så småningom...:-)
Fast om Hanna nu tänkt sig att heta Franzén blir det här rörigt framöver...:-)

Leeds-Exeter 2-1.

Svt Text förnekar sig aldrig med att vara underhållande...

"-Ett nästintill perfekt lopp. Jag fick kramp i vaden fem minuter före starten, säger Berntsson."

Hmm...undrar hur långt före starten man ska få krampen för att det ska vara helt perfekt?

"Mikko var riktigt snabb här. Det kommer att bli en intressant avlutning på mästerskapet, säger Loeb."

Hmm...undrar hur man gör när man avlutar ett mästerskap...?  

Jaja- nog för nu...:-)

Kan inte sova men är alldeles för trött för att redan vara vaken...
Men ska ändå försöka hinna med det här med innan jag sticker.
Stön.

Ja så återstod till slut då bara lördagen av årets Rassle.
Efter ett o annat regnstänk dagarna innan väntade nu en helt igenom solig dag.
Det märkte jag redan i sängen- att solen sken- när jag vaknade, men när sommarsolen nu äntliegm kom orkade jag bara inte ta mig ut i den utan stannade i sängen...

Vandringskollega Tappen hade återvänt till Nybro ett tag o meddelat att han skulle komma upp där senare, själv konstaterade jag snabbt att akterna som började redan vid tio inte var att tänka på.
Det fick bli lite senare ankomst denna sista dag.

Taxi Morsan fick även denna dag fungera som transport till HQ som emellertid denna sista dag egentligen aldrig brukades.
De sista ölen var redan med till Rassle o nån regnrisk fanns inte så när man väl kommit dit fick det bli Rassle till man valde att gå hem.

Landade i slutet Monde Yeux spelning o kan inte säga så mkt om den, utan fortsatte ner i Skogen där Körsbärsfettera, ett gäng punktjejer från Boråstrakten drog igång.
Det var typ fullt ös medvetslös och ur det perspektivet bra röj, men det kändes väl sådär även om det i a f var bättre än likvidationen...
Noterbart var dock denna dag att det var mkt  mindre med folk på spelningarna.
Många var uppenbarligen trötta o kvar nere i tälten o många hade dessutom börjat dra hem sas det nere på byn, vilket kanske berodde på att alla riktigt stora akter redan hade spelat.

Hade innan Rassle lyssnat igenom alla banden på torsdagen o fredagen på nätet men inte hunnit med så många av lördagens band och de jag gört var inget som direkt lockade så mkt så det fanns inte så mkt förväntningar.
Kurre anlände oxå i samma veva o vi intog hans berömda blåvita filt i solskenet samtidigt som Nordpolen satte igång.
Jag tror jag skulle kunnat gillat det där men nån måste ju fixa ljudet (Ljudet var tyvärr f ö ett problem på flera spelningar, allra värst dock nere i Skogen).
En brölhög bas från Nordpolen och en sång som inte gick att höra var heller ingen höjdare.
Lr som nån intill som gillade bandet sa- man hörde ju inte ens vilken låt de började spela på...

Efter Nordpolen var det Skogen igen där Ashbury Heights spelade och det var definitivt nånting jag tyckte var helt okej.
80-talsinspirerat och en trevlig bekantskap jag inte kände till så mycket.
Sen stod då Franke på tur på Ängen och vi konstaterade rätt snart att nu var det dags att vila öronen för det var en spelning som snabbt kändes helt oengagerande för vår del.
Även efterföljande Fontän nere i Skogen visade sig var rätt ointressant så kjag passade på att käka lite istället.
För övrigt hade nu Tappen anlänt igen.

Hade också för tredje dagen messat Capello för att kolla om han skulle komma o för första gången fått ett positivt svar.
- Ja, tänkte åka med risbilen upp stod det...
Risbilen???

Det visade sig vara hans granne som var den som skötte Thaiserveringen på Rassle.
Det var så mkt folk o handlade där hela tiden så de hann inte med att laga maten utan fick kok ris även hemma i lägenheten för fulla muggar och Olle hade sedan fullt upp med att köra o köpa mer ris på Konsum, hem o koka det, köra upp med det till Rassle, köpa mer ris, hem o koka det o upp till Rassle...
Ja han hann knappt tillbaka hem från Rassle förrän de ringde igen o sa att det redan började ta slut...

Och där passade Capello, alias MM, på att få skjuts o taxi ända fram till entrén.
Han kom dessutom i tid, hörde av Abris sen att entrébanden t o m tagit slut på kvällen...
Hans tajming var dock i en klass för sig.
Han landade nämligen när Agnostic Front nyss dragit sin första låt i ett larmande oväsen utan dess like.
Capello undrade hur länge de skulle hålla på o när jag sa att nästa band är först om en timme var han på väg att gå hem igen...
Men han var väl tvungen att titta till träningen, lr vad man nu ska kalla det, eftersom merparten av hans spelare ändå fanns i Rassle...haha

Nåväl vi satte oss i öltältet istället, där Kurre lyckades fåd em att spela Philemon Arthur(!) innan vi drog till Skogen.
Där skulle Marina & The Diamonds spela o det var väl egentligen det enda band jag såg fram emot på lördagen.
De bjöd också på en riktigt bra spelning, inte en av de bästa på festivalen men den hittills överlägset bästa på lördagen.

Något man kände sig än mer övertygd om när Sonic Syndicate sedan spelade på Ängen- det var i a f lite bättre än Agnostic Front som man alltså lagt pengar på att ta hit från New York.
Suck.

När vi åter satte oss i öltältet o Capello suckade över musiken o när jag sa att The Haunted som sen skulle spela definitivt inte skulle göra honom mer glad höll han på att krevera o funderade över vad han lagt 450 spänn på...

Vårt besök på deras spelning blev dock mycket kortvarigt, o istället skulle Magnus & Magnus, alias Kurre & Capello plötsligt gå o kolla på souvenirtröjor.
När jag strax efter dem kom fram dit höll Capello på att inhandla en tröja o jag funderade på vilket band han ville köpa en tröja med.
Han kom ut med en Stooges-tröja men frågade samtidigt oss "vad är det för ett band?"...
Alltså man brukar inte köpa idoltröjor för band man inte ens känner till.'
Nu visade sig köpet vara lite speciellt, för Capello brydde sig inte så mkt om vad det var för band- förutom de han just hört bröla- han tyckte helt enkelt bara det var kallt o köpte därför första bästa långärmade tröja...:-)

Han var annars på väg att ta risbilen hem igen, men jag förklarade att nu var det slut på de riktigt tunga banden i a f för nu skulle det bli lite reggae-gung med Svenska Akademin.
Och det behlvdes verkligen efter vad som- undantaget Marina- varit de senaste timmarna.
Fattar inte riktigt hur man kan få till en sån katastrofal lördagskväll egentligen efter en bra torsdag o fredag menmen.
Svenska Akademins skånska reggaegung lockade dock fram den stora publien ur sina vråar igen och plötsligt fylldes mörkret på Ängen av gungande o dansande människor.

I och med deras spelning tyckte ändå Magnusarna att det kanske var dags att fundera på hemgång. Tappen hade vi tappat(haha) bort då hans nalle inte funkade o ingen verkade veta var han fanns (hemma på taktikvila).
Någon hade dock tidigare under kvällen, jag tror förresten det var just Tappen, mumlat nåt om att sista bandet nere i skogen skulle nog var rätt hyfsat hade han hört.
Så jag påpekade att jag skulle i a f ge dem en chans först innan jag gick hem, o de andra hängde på dit men jag skulle käka först.

Jag hade dock noll koll i mörkret och på vägen från Ängen dök plötsligt en tjej fram o frågade vilka som skulle spela i Skogen.
- Late of the pier svarade jag o höll nästan på att få en smäll.
-Sluta driva med mig, sa tjejen och jag sa gravallvarligt att jag inte skojade.
- Ähh lägg av, sa hon lagom trött o gick- med en sista kommentar:
- De såg jag för f-n igår...
Med andra ord var det nog inte Late of the Pier som skulle spela nu- o med andra ord hade jag inte en susning om vilka det då var...

Men är, en halvtimme före midnatt denna sista Rasslekväll såg jag äntligen ljuset igen.
Och det var minst sagt oväntat.
Men plötsligt stod de nånting på scenen o lät j-vligt bra.
Eller som Kurre lr om det var Capello förvånat kommenterade:
- Men det här är ju ett riktigt band...

Några låtar senare konstaterade Kurre att det här lät ju lite som Rassle brukade låta, då för typ tio år sedan, enkel rak melodisk rockmusik.
Frågan var nu bara- vilka i hela världen var det som stod på scenen...

En knapp timme senare var konserten slut o jag var riktigt lycklig.
Lycklig över att fått höra nåt som överraskade mig- som varken är electrofreak lr punkare- positivt.
Och konstaterande att detta som egentligen varot rätt mainstream under indiens storhetstid nu plötsligt blivit indie på riktigt- det vill säga nåt som verkligen sticker ut från resten av festivalen...
Världen är bra konstig.

Så vad hette då bandet?
The Pains Of Being Pure At Heart visade sig vara svaret o efter konserten ångade jag raka spåret till skivförsäljningen i närheten o införskaffade en CD med dem...
Jag har inte ångrat mig- den har spelats fram o tillbaka i datorn sen jag kom hem o jag har hittat ett nytt favoritband i detta New York-gäng.

Efter den spelningen bestämde vi oss för att tacka Rassle för i år.
Klockan hade gått in på ännu ett dygn, Familjen hade just intagit Ängen med mycket folk frmför scenen och City och Adrian Lux var fortfarande kvar att lira, men nåt Rassle till halv fyra var inte aktuellt o City såg jag midsommar.

Vi gav oss därför ut på den låååånga vandringen för sista gången detta Rassle, jag, Capello med Stooges-tröjan, Kurre med cykeln och så The Pains Of Being Pure At Heart- om än i skivform...

Tack Rassle för ännu ett härligt festivalår- tack alla glada människor som vär där, allra mest Tappen, Kurre, Capello o Tången som var närmast o kring mest hela tiden men där är alltid en massa annat löst folk som man möter som Berra & Bålan och kompani, Kenta o Peter, Hagge, The Fabulous Four o deras båda hangarounds, Jensamannen, Zoran, Hulumannen o diverse annat folk, trevligt folk som man blir glad av att se.
Och Bosse & Lennart som visar att Rassle är en plats för alla som trivs med att vara där. Riktigt skönt att se.
Tack Pastamannen, thaivagnen, bananmannen o Texmexvagnen, tack öltältet & Tack Camp Tallbacken...haha.
Förhoppningsvis ses vi nästa år Rassle, om allt går vägen.

Nu är det dock färdigbloggat för ett tag.
Inläggning på sjukhus idag o ny operation väntar o sen får vi se vad som händer.
Förhopopningsvis går det bra, o då är jag väl tillbaka nångång framöver annars så- tack för att ni läst...:-)

PS Och lycka till ikväll kära damlag.
Kommer sakna er när jag vet att det är match...

Shit klockan är snart halv två på natten när jag börjar skriva men...ska försöka beta av en dag till av festivalen inann jag somnar i a f...
Vi får se hur det går...

Apropå att sova ja.
Efter en slitsam torsdag dök man direkt i sängen med kläder o hela skiten på efter den lååååna vandringen.
Ja...direkt o direkt...datorn stod visst på när jag kom hem och Facebook var visst uppe och nån hade visst svarat på nåt mail jag skrivit dan innan så begåvad som man är vide den tiden på dygnet i det tillståndet skulle man ju ge sig på att skriva ett svar tillbaka där mitt i natten,
det kanske inte var det smartaste man gjort även om det kändes så då...:-)
Förlåt, du som fick det.

Nåväl, när jag kom upp på morgonen- o datorn fortfarande stod på med Facebook uppe...- såg jag att jag åter fått ett svar o insåg efter en koll av vad jag skrivit på natten att jag nog var tvungen att försöka reda ut vad jag snurrat om på natten,.
Jag tror dock det gick rätt bra för vem som än fick det är det en person som inte direkt är så...bekymmersam av sig- tack o lov :-)

Det blev en alldeles för j-vlig natt förresten o den där välbehövliga sömnen den lyste med sin frånvaro...
Lr jag somnade iofs rätt snabbt men vaknade av en sån idiotkrampattack i vänster vad.
Om ni nånsin gjort det förstår ni exakt vad jag menar- om ni aldrig gjort det så ska ni vara j-vligt glada för det.
Jag kan säga att man vaknar.
Och det ordentligt.
När detta sedan upprepar sig ett antal gånger till under natten- så fort man gör en rörelse med det där benet- så blir man lite less på det.
Jag lovar...

Så inte nog med att man var sliten sen kvällen innan, det blev inte mkt sömn innan solen började skina in genom fönstret igen.
Man var ju rätt måttligt pigg då, och istället för att ge sig ut o fika som planerat blev det frukost på hemmaplan vilket är ovanligt Rasslehelgen.
Faktum är dock att det blev det varenda dag detta år för jag pallade helt enkelt inte med att pallra mig ut på stan på morrnarna...:-)

Hur lr hur så somnade jag sen om o vaknade plötsligt- kvart över elva.
Konstaterande att ingen hört av sig innan jag kom på att nallen hade ju dött kvällen innan på Rassle så den satt i laddaren- avstängd...
När jag väl slog på¨den kom det en kaskad av meddelandepip, bland annat hade min käre vandringskollega en timme tidigare undrat när vi skulle gå...

Miss Li skulle ju spela redan vid tolv o det närmade sig snabbt.
En vandring till Rassle skulle inte hinnas med så det fick bli ett samtal till Taxi Morsan som ringdes in för att transportera oss till Högkvarteret.
Eller som hon tyckte vi sa när hon frågade var vi skulle av:
- Skulle ni hoppa av vid ölcafeet???
Jäpp, vid Tallbackens ölcafe...:-)

Hur lr hur Miss Li drog igång precis när vi kom utanför men det blev inte mkt Miss Li för vår del.
Någon hade nämligen kommit på den mindre lysande idén att placera Miss Li inne i Trädgården och där var det lögn i h-vete att komma in eftersom det var fullt.
Tjockt med folk stod långt utanför och försökte förgäves få en skymt av spelningen.
Kurre som kom efter hade dock lyckats ta sig in där i samband med att nån- mitt under spelningen och i detta kaos- dessutom plötsligt skulle köra in med en mattransport(!) i trädgården och det blev mer lr mindre kalabalik.

Jaja, stod o pratade lite med Granlund istället.
Han huserade som vanligt hemma hos en gammal LBK-målvakt o trogen festivalbesökare (en man som förrresten också berättade att han med sin dotter Bella besökt fotbollsplanen för första gången på länge vilket var riktigt kul att höra, för hon är en jättetalang om hon bara får vara hel nångång...apropå nåt helt annat).
Granlund såg annars mest fram emot lördagens två första band Palpitation o Hajen som skulle spela vid 10(!) på morgonen och jag insåg snabbt att det inte är ett klockslag som jag förknippar med att vara på Rassle...:-)

Så istället för Miss Li tog vi plats inne i ett försäljningstält eftersom det började regna, och där var vi fram till nästa spelning, då Armand Mirpour tog plats på scenen.
Det var en spelning som inte väckte så mkt känslor, hyfsad musik men lite för mkt oväsentligt mellansnack för att få nåt flyt.

Sen var det då dags för ett band jag verkligen ville se i form av Moofish Catfish.
Fast det blev lite av en besvikelse trots allt även om det inte var dåligt.
Det man hört av dem på Myspace tycker jag är riktigt bra och deras Ten days in a room är en fantastiskt fin popsingel men bandet har en del att putsa på som liveband och man kan åtminstone vara så förberedda att man vet vilken setlist man ska köra under spelningen.
Nu blev det paus mellan var o varannan låt medan man diskuterade vad man skulle spela för nåt...

Men det skulle bli ännu bättre och det snabbt.
För på Ängen intog Joel Alme scenen och han skulle komma att bjuda på en av helgens bästa spelningar.
Bitvis otroligt Springsteen runt'80-inspirerat med sitt blås och det kändes lite låtstöld här o var nästan, men det här vär något jag helt klart gillade.

Lika tilltalad var jag dock inte av Baboon Show som sen spelade i skogen även om deras Faster Harder är en riktigt bra låt så är det inte riktigt min grej.
Då är Florence Valentin som sen följde nåt som tilltalar mig betydligt mer.
De gör iockså en rivstart när de öppnar med sin senaste hit Spring Ricco, vilket må sägas vara ett udda drag men också ett bra sätt att få med publiken direkt.
Florence har ju några riktigt bra låtar på sitt samvete med sig i bagaget och Pokerkväll och Upp på social håller alltid bra, men kanske det inte riktigt håller för en hel konsert med låtmaterialet.
Man tappade lite intresset stundtals i a f.

Sen skulle radioliraren Navid Modiri lira i Skogen, men efter lite nätlyssning valde vi hans spelning för en välbehövlig paus i öltältet istället, jag Tappen o Kurre.
Även Tången anslöt efter en kortare lyssning på Modiri.
I just detta öltält presterade f ö Jensamannen en stund senare kvällens prestation när han lyckades äntra öltältet, svepa en öl o vara tillbaka ute igen inom loppet av typ en minut...:-)
Vi väntade också på att Tallen skulle anlända dennda dag men hörde inget förrän framåt midnatt då han plötsligt meddelade att han fastnat med sin kompis whiskeyn hemma i soffan...:-)

Nästa band på Ängen var Does It Offend You, Yeah? som haussats av en del folk i omgivningen men njae inte min grej det heller.
Fast...jämfört med Moderat Likvidation som därefter spelade i Skogen så var det riktigt bra...
Kan säga att vi inte lyssnade så många låtar på likvidationen innan vi kom fram till att Pastamannen skulle besökas istället.

Detta i väntan på att Markus Krunegård skulle inta scenen på Ängen.
I samma veva dök också en anann lirare upp från ingenstans, den så kallade Hulumannen.
Vem han var har jag inte en susning om men han bara dök upp där o berättade att Krunegård var bäst samt nåt om att han var säker på att Hells Angels inte huserat i Hulu.
Han förklarade också att han rökt på i campen på torsdagen och sovit i 14 timmar...
Man skulle kunna kalla killen för pratglad, men han var trevlig och parkerade hos oss under Krunegårds spelning.
Om nån undrar så är Hulu ett samhälle/ by utanför Ulricehamn...
Hulumannen hängde f ö sen med Tången hem för att dricka grogg innan de kom tillbaka senare på kvällen...
Krunegård då? Ja han gjorde hur som helst en spelning jag tycker var lite bättre än förra årets, men där Jag är en vampyr som låt fortfarande är i en klass för sig.

Sen blev det mer electro igen när Metronomy spelade i Skogen och det var kanske ingen spelning som satte satte sig på näthinnan hos mig.
Däremot var Aeroplane som sedan följde inne i trädgården riktigt bra dans/disco, och nåt jag till exempel tyckte var bra mkt bättre än betydligt mer haussade Boys Noize kvällen innan.
Late Of The Pier stod sedan på scenen men då befann vi oss åter i öltältet- samspråkade med Kurre o vi var överens om hur j-vla gemytligt o trevligt Rassle faktiskt fortfarande är-  och jag ska erkänna att jag inte minns så mkt av den spelningen.

Det gör jag däremot av The Wombats som sedan avslutade nere i skogen med en riktigt bra spelning- fredagens bästa ihop med Joel Alme-  och ett sjuhelsikes tryck på publiken i natten där det var allsång så det dånade i deras "Let's dance to Joy Division".
Den o "Backfire @ the disco" är två suveränt bra låtar och för mig blev det här en riktigt bra avslutning på kvällen.

När sen Simian Mobile Disco drog igång i trädgården drog jag, Tappen o Kurre hemåt.
Även om vi stötte på ännu ett "mobile disco" på husvagnscampinegn där fullt med folk dansade mitt på vägen...:-)
Den låååånga vandringen gick den här kvällen väldigt lätt av nån anledning, det enda vi funderade över var möjligen vad polisen sysslade med i centrum men det är en helt annan historia.

Nu var det bara att ladda om för lördagen, den sista dagen på årets Rassle, men den ska jag försöka återkomma till när jag vabnar...om jag orkar.
..behöver sova lite...
Men- det bästa är kvar...:-)
Det hade jag aldrig trott innan...

Mmm...Jag kommer av mig och kommer på mig med att tankarna far iväg åt olika håll hela tiden.
Hade tänkt sammanfatta årets Rassle lite o räknade med att det skulle varit klart för länge sen men den här dagen blev inte riktigt så efter lokalnyheterna på morgonen.
Men efter imorgon lär jag inte kunna skriva på ett tag så vi får se hur långt vi kommer...

Efter det uppskattade besöket i kyrkan på onsdagskvällen var det på torsdagen så dags att starta Rassle "på riktigt".
Efter lite taktiskt funderande och hot om regn o annat med ev. reservklädbehov dök idén upp om att etablera sitt eget lilla "camp" utanför Tallbacken...haha
Försökte övertyga nån som sommarjobbar där om att vi borde få använda deras kylskåp till våra öl men fick av nån outgrundlig anledning nobben av henne...:-)

Så istället fick parkeringsplatsen utanför Tallbacken fungera som lite av HQ och lokalt resursceneter resten av festivalen på lite lagom gångavstånd...
Det innebar oxå att den första lååånga vandringen inte blev så lång för mig och min trogne vandringskollega Tappen.

Fast- det var knappt vi kom iväg.
Tappen skulle nämligen först skriva ut sin biljett på datorn hemma medan jag väntade utanför 69:an o väntade....o väntade....o väntade, o började så smått undra om han skulle skriva ut biljetter till alla 6 500 besökarna....
Efter en knapp kvart kom han dock nöjd ut sedan han insett varför det inte kom ut någon biljett på skrivaren hur han än försökte...datorn försökte nämligen skriva ut på den gamla skrivaren i huset som inte längre användes...:-)

Nåväl vi kom upp mitt under Jonathan Johanssons spelning, som var en av de spelningar jag verkligen ville se under torsdagen.
Inte bara jag förresten. Så mycket folk har jag aldrig sett på en Rassle-spelning redan en torsdag klockan halv två när det ofta sitter några ströbesökare i gräset framför scenen, men nu var det riktigt gott om folk.
Det var också som väntat en av de bättre spelningarna under festivalen i mina ögon och riktigt kul var det att höra hans avslutande Springsteencover på "Dancing in the dark" som var minst sagt överrskande.
Var tvungen att slå en pling till Capello på nallen för att låta honom höra vad han just missade...:-)

Efter det följde Parken som var hyfsade och Skansros som kändes rätt intetsägande kanske för att de spelade under lätt regn där vi hukade under mixerbordets presenning innan det drog loss på Ängen med Liptones som bjöd på en riktigt charmig spelning med sin Skapunkinspirerade musik som förde tankarna lite åt Madnesshållet med sitt blås.

Ungefär precis när de var klara blev det mörkt. Riktigt mörkt...
Snabb som man är hade man dock hunnit dyka in i öltältet o sno en plats och sen kom en rejäl halvtimmeslång rejäl regnskur.
Effekten av det var att Dead By Aprils spelning lämnades därhän till förmån för baren helt och hållet i väntan på bättre tider.

Det kom också och när Handsome Furs intog scenen var vi åter ute från tältet och fick se en helt okej spelning där några låtar var riktigt bra.
Överhuvudtaget var torsdagsprogrammet på förhand det mest intressanta och lördagen det sämsta och det visade sig också stämma väldigt väl.
Med ett väldigt stort undantag...:-)

När det var dags för Kap Bambino drog jag o Tappen och Kurre, som också anlänt, upp till vårt HQ, och hade även fått med oss Tången som bodde strax intill, o vi var därmed sen tillbaka välprovianterde inför det som de flesta såg fram emot mest nämligen Bob Hunds återkomst.
Till och med Kurres bror Peter hade medelst en Bob Hund-t-shirt av nostalgimodell o vänliga vakter lyckats nästla sig in på konserten på nåt mystiskt vis tio år efter sitt senaste Rassle-besök.

Jag ska inte påstå att Bob Hund är något av mina riktiga favoritband typ som Yvonne eller så, men däremot är de ett riktigt bra liveband med sångaren Tomas Öberg i spetsen och även om han till skillnad från på det glada(?) 90-talet inte var uppe o klättrade i scenställningarna så blev det en riktigt bra konsert som avslutades med den klassiska Plastic-covern "Den lilla planeten" som också är min absoluta favorit-BH-låt.
Att Bob Hund lockade märktes för så mycket folk som det var på Ängen under denna spelning har jag nog aldrig sett på en Rassle-spelningm inte ens Justice.
Visst det var ju totalt sett mkt mer folk också i år men man insåg sedan under lördagen att många mest höll sig nere bland tälten.

Efter Bob Hund skulle sen Detektivbyrån spela i Skogen, även det en av de större publikdragarna med sin electro men inte så mycket min grej.
Vi förströdde tiden rätt mycket med snack, Detektivbyrån är liksom kul i en lagom liten dos men en timslång spelning blir lite för mkt av samma sak.

Efter det återstod "bara" de tre DJ-akterna med 2ManyDJs, Boys Noize och Bloody Beetroots.
De förstnämnda tycker jag var riktigt bra med sina mixar av hitlåtar, Boys Noize var bara segt och vi bestämde oss för att påbörja den låååånga vandringen, Me & The Tap.
Blev dock lite fundersamma, förra året gick vi oxå hem till tonerna av Boys Noize o hörde dem o deras grymma basgång långt förbi vi passerat skolan...nu tystnade ljudet innan vi ens nått vårt HQ vid Tallbacken...

Det blev f ö en slitsam vandring hem.
Kurre hade redan gett upp, liksom Tallen som oxå anslutit till sällskapet under kvällen.
Tången var också borta o jag o Tappen lommade hemåt inte heller vi sååå pigga.:-)
Vi hann dock titta in på Casa, dit bland annat Tången o Zoran oxå ramlat ner från Rassle,  innan via avslutade färden hemåt med en sista etapp.
Dock lite mer städat än en viss annan person som tillsammans med tre unga damer o en kundvagn jagade bort diverse demoner o drakar genom centrum...:-)
Hem och ladda om för fredag...