amomentlateriburstintofire

Har ni nånsin suttit och fikat med en annan person utan att använda er av orden "Han" elelr "Hon".

Ni kan ju göra ett försök...

På lördag hade jag tänkt bege mig en sväng till Timmernabben.

Det för mig osökt in på Caster Semenya.

Han gjorde det igen.

Satt på Amigo och skulle käka häromdagen.

När de kom med min lasagne och satte den på bordet ryckte en äldre man på andra sidan bordet snabbt åt sig den med orden "Men vad är detta för något".

Han trodde att min lasagne var den fisk han hade beställt...

Det komiska är att exakt samma sak utspelade sig även förra gången jag hade beställt lasagne på Amigo, för knappt en månad den.

Lilleman han bara smålog.

Pappsen fyllde år igår.

Grattis!

Rasmus till Holland.

Bara att önska Lycka Till!

Hittade ett rätt kul uttalande på nätet i en artikel i Barometern från förra sommaren.

- Det blir lite mer bilåkning sedan flytten, men det fungerar bra.

Sade den man som i veckan åtalades för att ha kört hem från jobbet i Broakulla med 2,44 promille alkohol i blodet och så när frontaklkrockat med en bil med hästsläp...

Fungerar bra...jojodu.

Apropå fotboll så gläds jag åt att Världens Bästa Damlag vunnit två oerhört viktiga segrar och nu är på väg att klara kontraktet.

Man ska ändå betänka att en titt i laguppställningen inför helgen ger vid handen att bara två spelare i laget inte är födda på 90-talet...

Det här kan på sikt bli riktigt bra igen.

Om spelarna själva verkligen vill det vill säga...

- Amanda...eller Olivia...

Erika Hagström i EIS visste inte vilken av tvillingarna Nyström som spelade intill henne i backlinjen mot Kalmar Södra...

Fem raka uddamålssegrar för EIS herrar...börjar luta allt mer åt kvalspel i höst igen.

Däremot kan man undra vad som hänt med L/L. Såg dem spela jämnt med serieledarna för två veckor sedan, och nu förlorar man mot Ling av alla lag. 

Hur är det ens möjligt?

Vissefjärda lär ta hem sexan. Kanske kan Johansfors trots allt också ta sig uppåt, för de verkar i a f ha kommit igång på allvar igen.

Emmaboda Dam B och Vissefjärda har en hård kamp för att stanna kvar i fyran, Bodabruk för att ta sig dit igen.

Lovade ju återkomma med nåt om Sailet...det tog tid...:-)

Hur lr hur så blev det i a f en visit där med de tre M:en Magnus, Magnus och Micke.

Sailet är förvisso alltid trevligt, men var är de riktiga båtarna och var är de riktiga öltälten???

Vill de inte ha mer folk?

Vi tog tåget ner och laddade upp med KFF-Gefle på O'Learys där även en del annat E-bodafolk dök upp.

Sen sa Mikey plötsligt att Hellstrand skulle spela i hamnen vid sex så vi ångade ner och kom fram vid halv sju och det var stendött på scenen...redan slut...lagom surt.

Slog oss ner i ett "öltält" i a f o efter en stund blev det musiktävling på scenen där SH tydligen var en av gästartisterna.

Tja, sen var vi kvar i öltältet där inte så mycket dramatiskt hände, mer än en våldsam vurpa av Jontalainen vid bordet intill o sen skulle vi käka o Micke irrade runt bakom de belgiska våfflorna innan vi fortsatte längst bort i h-vete där kocken på hans jobb skulle spela.

Det var ett intressant framträdande för mer packade artister har man väl sällan sett, där Mickes polare försökte tända en ny cigg för varje låt o inte riktigt verkade veta var han fanns, men-. de spelade faktiskt riktigt bra med tanke på hälsotillståndet.

Har ju varit friidrotts-VM och alla snackar Usain Bolt.

Jovars det kan man förstå...

Fast ska jag var ärlig och göra en lista på det som berörde mig starkast under VM så hamnar inte Bolt på nåt sätt i topp.

Men nåt i stil med detta då:

10) Keneniza Bekele. Att vinna dubbla långdistansguld är en otrolig prestation. 

Och sättet att komma tillbaka i spurten mot Lagat var världsklass.

9) "Bob" Tahri. Spräckte den givna kenyanska trippeln på 3 000 meter hinder och det är en så stor prestation att det är svårt att förstå. Dessutom av en löpare som evigt skuggat dem just utanför prispallen i tidigare mästerskap.

8) Phillips Idovu. Mannen som ibland gör jättehopp, men alltid misslyckats på mästerskapen. Nu gjorde han ett jättehopp igen, vann överlägset och det med ett hopp där han inte ens träffade plankan...överhuvudtaget.

7) Anita Wlodarczyk. Tyska kvalsegraren Heidler hade en enorm kastserie. Wlodarczyk svarade med att sätta världsrekord. Vad säger man... Till råga på allt blev hon så glad över världsrekordet att hon skadade foten när hon segerjublande hoppade omkring på löparbanan, och sen inte kunde lasta mer...

6) Usain Bolt. Två världsrekord. Krossade dem båda, Finns egentligen inte mer att säga, man kan bara låta sig imponeras. 

Och imponeras ännu mer..

5) Sanya Richards. Fick äntligen vinna den där titeln hon förtjänade så efter att varit bäst i fyra år utan att lyckas när det gällt.

4) Robert Harning. Yngsta diskusvinnaren och det på hemmaplan genom att ta ledningen i sitt allra sista kast.

3) Nicklas Wiberg. En större prestation än vad folk verkar fatta. Svenskt rekord i ett VM och han sätter ett pers som- översatt i procentuell förbättring- motsvarar att Usain Bolt skulle sprungit 100 meter på ungefär 9,45 och 200 meter på ungefär 18,85...

2) Stephen Hooker. Det finns liksom inte. Skadad. Gjorde bara ett kvalhopp. 

Inga uppvärmningshopp i finalen. Väntade. väntade o väntade. Klev in på osannolika 5,85. Och rev med minsta marginal sitt första hopp. Sprade hopp och  lyckades bita ihop och klara att göra ett hopp till. Då tar karln 5.,90 och vinner guldet...Finns bara inte...

1) Steffi Nerius. Mmm, jag är nog ganska ensam om den bedömningen, men för mig var faktiskt Steffi Nerius VM-guld det som berörde mest. 37 år gammal hade hon  aldrig vunnit ett globalt mästerskap och karriären hader sett sitt zenit, Hon hade egentligen bestämt sig för att lägga av efter OS i Peking ifjol, men eftersom nu VM ändå skulle gå på hemmaplan bestämde hon sig för att köra ett år till och avsluta med ett hemma-VM.

Och då går hon plötsligt och vinner sitt allra första VM- eller OS-guld någonsin inför hemmapubliken. 

Jag rös faktiskt i hela kroppen av glädje när hennes guld var klart.

Ja just det ja.

Timmernabben var det ja.

Senast jag besökte jdrottsplatsen i Timmernabben var en julidag 1996.

Det var i a f dagen efter Kalmar Dansar Och Ler och EIS damlag slkulle spela match i Smålandscupen borta mot just Timmernabben.

Mia Magnusson som på den tiden var målvakt i EIS hade i Kalmar kvällen innan berättat att de skulle spela klockan 14 så jag körde dit och hade en polare- Bajenmannen- med på resan eftersom hemfärden från Kalmar till Emmaboda därmed gick via - Timmernabben.

Hade aldrig varit där, hittade dock ganska snabbt arenan. Trodde jag.

Det enda märkliga var nämligen att när vi kom dit en knapp halvtimme före match var grindarna till idrottsplatsen låsta.

Där fanns absolut inte en enda människa.

Vi väntade en stund men inget hände. Sen åkte vi till Kronmunken i Mönsterås och käkade pyttipanna och därifårn bestämde vi oss för att köra en bit utanför Timmernabben och se om det fansn någon mer plan längs vägen.

Då mötte vi plötsligt EIS spelarbuss...

Det visade sig att det inte alls var matchtiden som Mia hade berättat, utan vilken tid de skulle hoppa på bussen i Kalmar...

Så vad har nu detta med Caster Semenya att göra?

Ingenting...

Men grejen är den att min gode vän Bajenmannen var ju inte så där road av en dammatch i Smålandscupen.

Inte dagen efter en fest i a f.

Så medan jag ivrigt följde den spännande matchen var han plötsligt försvunnen.

Lasse Cegrell , som då var ledare i EIS, hade dock fått syn på honom efter matchen. 

Längst uppe i ett hörn på läktaren mitt emot låg det en tröttkörd man och vilade...

EIS förlprade till slut matchen efter straffläggning sedan Jenny Lagerqvist, numera Rådde, blivit enda målskytt för de gulsvarta, men för dagen vitklädda.

Men det var efter matchen, när Bajenmannen vaknat till och jag frågade honom vad han tyckte om matchen, som han kläckte den numera klassiska kommentaren...

- Hur gör de när de blandar lagen?

Jag bara stirrade på honom och undrade:

- Vad då blandar lagen??? De gula är ju Timmernabben och de vita Emmaboda.

- Ja det vet jag, svarade han.

- Men hur gör de när de blandar tjejer och killar?

Jag stirrade ännu mer oförstående på honom.

Vad 17 svamlade han om. Visserligen hade det ju varit fest kvällen innan, men ändå...

- Jo sa han plötsligt. Han där nummer åtta. Varför spelar han i damlaget?

- Jag tittade ut på planen och kunde inte låta bli att småle. Där sprang nummer 8 och joggade ner. Nummer 8 Martina Gustavsson...

- Johan, det där är ingen kille...:-)

Bajenmannen tystnade först innan han till slut fortsatte:

- Jamen hon är ju lika kortlippt som en kille, och hon är ju mycket bättre än de andra, förkunnade han fundersamt.

Detta var det enda han hade funderat på under hela matchen där han låg på läktaren...

- Hur gör de när de blandar lagen...

Ja just det ja. 

Det var det där emd fikat jag inledde med.

Vad jag försökte säga med det är att när man sitter ensam och fikar och överhör konversationerna från borden intill så slår det en att de som sitter där pratar nästan hela tiden om nån tredje person som inte är närvarande 

Han gjorde det och hon sade det.

Försök själva föra en konversation där ni inte pratar om någon annan som inte är närvarande.

Jag lovar att det kommer att bli en fikastund fylld av väldigt mycket obekväm tystnad...