amomentlateriburstintofire

Så var det igång igen då...
Den enda vecka på året då Emmaboda faktiskt lever, då dess befolkning mer än fördubblas och  då man faktiskt för ett kort ögonblcik tror att det kanske finns nån form av hopp för det här samhället.
Det blir f-n så tomt på måndag...:-(

Efter ännu ett besök nere på IP- nånstans ska man ju spendera semestern haha- konstaterandes att de som inte tränade igår höll på att råka riktigt illa ut i Knallen, när det ena laget ett tag ledde med fem mål, tog man sikte på den gamla vita mäktiga byggnaden mitt i centrum som allt som oftast går under benämningen Kyrkan.

Årets Rasslebygdsfestival (visst är det f ö rätt udda att alla Emmabodabor snackar om Rassle men alla utifrån snackar om Emmaboda när man pratar om festivalen...) skulle ju inledas just där med en spelning av Moto Boy och jag måste medge att det var med väldigt spänd förväntan man begav sig dit.
Dels lite undrande över hur själva konsertupplevelsen skulle bli men också funderande på hur stort intresset skulle vara.
En halvfull kyrka eller lika många utanför som inte kom in?

Nu visade sig svaret faktiskt bli i stort sett helt lagom.
Några fick förvisso stå o trängas lite o vissa blev mer lr mindre utan sikt men alla som ville kom in i kyrkan, även en del lokala icke festivalbesökare, och jag tror inte nån blev besviken, för det blev en riktigt fin konsert, och samtidigt en väldigt skön upplevelse.
En kyrka invaderad av så mycket ungdomar som aldrig någonsin- undantaget möjligen skolavslutningarna- och vilka behandlade kyrkan med en lagom avslappnad attityd men ändå värdig respekt.
Inget bråk, inget stök, men det är samtidigt inte varje dag man ser folk sittande uppe på läktaren med benen dinglande ner över församlingen...

Stämningen var också riktigt skön därinne med lite allsång, med applåder och visslingar och prästen konstaterade lätt avundsjukt att den responsen hade hon önskat att få även på sina predikningar...:-)
Och när Moto Boy efter en timme fylld med vackra kärlekssånger avslutade konserten och man gick hemåt igen var det bara att konstatera att de som inte gick dit missade något man kommer att minnas.

Nu är det bara att ladda om- idag drar det igång på allvar uppe på Rassles ängar.
För egen del ser jag mest fram emot Jonathan Johansson, Liptones, Handsome Furs och Bob Hund.
Sen återstår ju att se vilka ljudmattor som kommer att eka över stan framåt natten- minns fortfarande förra året när jag o vandringskollegan Tappen vandrade hemåt i natten till tonerna av Boys Noize som följde oss nästan hela vägen bort till Järnvägsgatans slut...
Och med både dem 2manyDJs o Bloody Beetroots på programmet inatt tror jag inte Emmaboda ska räkna med att få sova så mkt denna natt...hahah

Gjorde förresten en liten snabbkoll uppe i Rassle igår- egentligen mest för att skaffa band så man säkert kom in i kyrkan.
Langosvagnen var på plats och därmed är regnskyddet fixat...-)
Såg också att bananmannen i år kompletterade o blev genast sugen på friterad banan med glass...slurp.
Åsså lite thai, pasta, kebab o...men för h-vete sluta nu- det är ju inte äta man ska göra på Rassle...:-)
Jaja kylskåpet är ju förvisso även fyllt med en hel del flytande proviant så det löser sig nog...:-)

Som avslutning nåt helt annat.
Hur kul kan det egentligen vara att bli utslagen med fem hundradelars marginal i ett världsmästerskap?
Jag menar- är det verkligen så kul att man dessutom vill göra om det??? :-)

Svttext
"200 M MEDLEY
VM-debutanten Stina Gardell, 19, slog nytt svenskt rekord med tiden 2.13,52, men missade semifinal med fem hundradelar.
-Det  var riktigt roligt, jag gör gärna om det, säger hon till SVT Sport."