amomentlateriburstintofire

Stop whispering start shouting!

Håller på att bli helt knäckt ¨på Pablo Honey
det är snart 15 år sen plattan kom men den är helt j-kla grymt bra.
Allra helst som det var en debutplatta.
Ska inte säga vad som fick mig att verkligen börja lyssna på den så mkt- det är lite knäppt- menmen jag är glad för det nu...

Vädret fortsätter att vara lika trist som vanligt, det är ju semester...
Ändå har det varit en på sitt sätt rätt okej helg med Casa i torsdags, Karlshamn i fredags och Strand söndag.
Ja, det mesta är faktiskt roligare än att göra ingenting här hemma i a f...
Och snart är det ju Rassle...
Ser man fram emot, helt klart.

Hmmm var hyggligt väder på förmiddagen, lite sol emellanåt i a f och efter att ha kollat om nån ville med över bron så nappade i a f fredagens chaufför medan jag satte mig bakom ratten o gasade.
De andra var inte lika heta på det...även om den ene till slut messade o undrade när vi skulle köra....fast då passerade vi just Trekanten.
Mötte bilar o husvagnar i parti o minut o det är klart att när det är grått o blåsigt o ingen värme ens på Öland så lockar vare sig badstrand eller annat så mkt.

Det märktes även på after beachen som inte var så där överbefolkad.
Men vi sprang på larsamannen som dock övergetts av stora delar av familjen sånär som på den yngsta valpen och sen dök det upp flera både glada o bekanta ansikten i hans sällskap.
Mmm. alltid trevligt.
För förutom dessa o några till var det inte mkt känningar på plats egentligen.
Och när bandet slutat lira dog allt ut snabbt.

Min käre passagerare hann i a f svepa drinkar i ett hiskeligt tempo under några timmar och blev dessutom bjuden på en- så nu ligger han bara på minus tre sen förra helgen...
Själv försökte jag bara stå för mina gamla löften men det var knappt jag fick ens det...
Bandet var helt okej,
vete 17 när jag hörde ett coverband lira Mamma Pappa Barn av Ebba senast...
Tja, när placet började avfolkas kändes det som pizzatime så Pappa Blå fick ett besök o det var väl okej, förutom en uppretad matgäst som var sur för att hans gravida syster inte fick ta med hunden in eller vad det nu var...

Nåja, såg oxå några välbekanta ansikten passera förbi på gatan intill oss efter att till synes handlat outleten tom på dess innehåll...
...fast det fanns visst lite kvar när vi sen kom dit...
Men inte mycket att ha.
En DVD om hur man lär små barn spela fotboll kanske hade varit något för passageraren om han ska återuppta sina gamla sysslor.
Fast den hade han ju behövt få redan för tre år sen...
Haha

Apropå Borgholm hörde jag förresten att gamla hederliga Wilmas numera är ett riktigt skräckplace i matväg.
Fick rysningar när det berättades om besöken där i sommar.
Men pizzan var okej på Pappa Blå i a f...

Tja, efter after beachen fanns inte så mkt att göra mer än att börja dra sig hemåt igen.
Påpekade att det kanske var läge att gå till bilen innan det började regna o det var vältajmat...vi hann lagom till trafikljusen i borgholm innan Fader Pluvius började läcka ner vatten uppifrån.
Och sen regnade det resten av vägen hem.
Lagom seg blöt och regnig söndagskväll i juli.

Var är sommaren????
This ain't fun.
Not at all.
Vill fasen inte ha nåt Rassle av flytande Roskildemodell, och det ville inte min passagerare heller för då får det vara sa han.
Vore ju synd nu när han lagt beslag på mina skivor med en del av Rasslebanden för lite träningsläger hemma...:-)

Tja sen kommer man då´hem och hinner inte så mkt mer förrän tankarna toksnurrar igen.
I ensamheten finns liksom inget annat att göra och hur mkt jag än uppskattar en del saker så blir det ändå bara små kortvariga stunder av gott humör i en alltför mkt större tom tillvaro.
De säger att den som söker ska finna och visst- kanske det,
Jag både söker och finner, men aldrig finner jag rätt saker.

Det är lite som att försöka hitta en nål i höstack och istället hitta en alldeles fantastiskt fin ny symaskin som du ändå vet att du aldrig kommer ha nån glädje av...
Eller som att ha en Rolls Royce ståendes på tomten utanför...men veta att det bara är i väntan på att dess ägare snart ska hämta den.

Jaja, är ändå tacksam för de som gör att det finns dessa ljusa stunder i det här livet i a f.
De betyder så oerhört mycket i tillvaron och visst, jag vet att de flesta av dem en dag lär försvinna på andra håll och jag vet att jag kommer att sakna dem så sanslöst mkt, men så länge de faktiskt är kvar nånstans i kanten på min tillvaro så kommer jag varje dag att vara lika lycklig för att de finns där.
Hmm. tankar, tankar.
Ständigt alla dessa tankar och denna eviga saknad...
Stop Whispering...:-)