En omtumlande dag...
Det har varit en j-kligt omtumlande dag idag...men den verkar, peppar, peppar sluta rätt bra.
Igår kväll blev det som sagt en sväng till Casa för att för andra gånbgen testa deras grillbuffé.
Det behövde man inte ångra den här gången heller, även om maten kiunde varit lite varmare.
Men gott var det...
Eftersom ingen annan hängde på hade jag ingen lust att häcka kvar där i tre timmar till nåt annat folk kom så jag drog hem istället för en lugn kväll.
Idag på morgonen packade jag och drog österut för en dag som skulle spenderas i Kalmar.
På förmiddagen vankades det folkrace på Skogstorp, på eftermiddagen fotboll på Gröndal och sen tänkte jag gå ut o käka en runda.
Det började bra med strålande solsken en folkracetävling med start vid tio men vi halv ett ringde telefonen.
Det var mammsen som ringde o var ledsen för de hade ringt från Tallbacken och sagt att pappsen var sämre, och att de inte visste om han skulle klara sig och att hans kondition hade försämrats krafitgt sedan gårdagen.
Han hade inte ätit eller druckit och gick inte att få kontakt med.
Så efter halva tävlingen var det att packa ihop och snabbast möjligt ta sig hem igen. Fotboll och ätande var liksom rätt oväsentligt.
Hem och hämta mammsen och ner till Tallbacken där man inte såg en människa.
Men från pappsens rum hörde man redan i korridoren högljudda snarkningar så vid liv var han allt...:-)
När vi kom in dit fick vi oxå syn på en lapp där det stod att han druckiit saft och ätit en del kött och potatis till middag och jag undrade hur i jisse namn det gått till om de nu inte fått kontakt med honom...
Efter en stund kom dock en sköterska som hette Anna in- hon som ringt- och berättade att han nu hade piggnat till en hel del enligt nån Frida i personalen.
Vi var där en knapp timme och fick lite kontakt emellanåt även om han mestadels sov, men vi konstaterade att han i a f inte var sämre än dagen innan.
Efter att ha käkat på Amigo åkte vi hem, grannen kom med nyplockade blåbär och vid sjutiden på kvällen kom så ett telefonsamtal.
Mammsen såg att det var skyddat nummer och konstaterade oroligt att det nog var från Tallbacken och anade det värsta.
"Är det du"???
Utbrast hon av pur förvåning för i andra änden av luren fanns pappsen som ringde hem...
De pratade en stund och så även jag och det var väldigt glädjande att- sju timmar efter att sköterskan ringt och sagt att hon inte visste om hon klarade sig denna dag- höra honom ringa...
Han hade sagt till nån i perspnalen att han ville ringa hem och denna personal var snäll och ringde upp åt honom och nu kunde vi prata riktigt bra med honom vilket var väldigt glädjande.
Så även om han fortfarande är långt ifrån bra så verkar der ändå bli ett rätt bra slut på denna omtumlande dag,
I morgon är dock en annan dag och vad som då väntar vet man aldrig. det är väl det enda man egentligen vet säkert känns det som...
Igår kväll blev det som sagt en sväng till Casa för att för andra gånbgen testa deras grillbuffé.
Det behövde man inte ångra den här gången heller, även om maten kiunde varit lite varmare.
Men gott var det...
Eftersom ingen annan hängde på hade jag ingen lust att häcka kvar där i tre timmar till nåt annat folk kom så jag drog hem istället för en lugn kväll.
Idag på morgonen packade jag och drog österut för en dag som skulle spenderas i Kalmar.
På förmiddagen vankades det folkrace på Skogstorp, på eftermiddagen fotboll på Gröndal och sen tänkte jag gå ut o käka en runda.
Det började bra med strålande solsken en folkracetävling med start vid tio men vi halv ett ringde telefonen.
Det var mammsen som ringde o var ledsen för de hade ringt från Tallbacken och sagt att pappsen var sämre, och att de inte visste om han skulle klara sig och att hans kondition hade försämrats krafitgt sedan gårdagen.
Han hade inte ätit eller druckit och gick inte att få kontakt med.
Så efter halva tävlingen var det att packa ihop och snabbast möjligt ta sig hem igen. Fotboll och ätande var liksom rätt oväsentligt.
Hem och hämta mammsen och ner till Tallbacken där man inte såg en människa.
Men från pappsens rum hörde man redan i korridoren högljudda snarkningar så vid liv var han allt...:-)
När vi kom in dit fick vi oxå syn på en lapp där det stod att han druckiit saft och ätit en del kött och potatis till middag och jag undrade hur i jisse namn det gått till om de nu inte fått kontakt med honom...
Efter en stund kom dock en sköterska som hette Anna in- hon som ringt- och berättade att han nu hade piggnat till en hel del enligt nån Frida i personalen.
Vi var där en knapp timme och fick lite kontakt emellanåt även om han mestadels sov, men vi konstaterade att han i a f inte var sämre än dagen innan.
Efter att ha käkat på Amigo åkte vi hem, grannen kom med nyplockade blåbär och vid sjutiden på kvällen kom så ett telefonsamtal.
Mammsen såg att det var skyddat nummer och konstaterade oroligt att det nog var från Tallbacken och anade det värsta.
"Är det du"???
Utbrast hon av pur förvåning för i andra änden av luren fanns pappsen som ringde hem...
De pratade en stund och så även jag och det var väldigt glädjande att- sju timmar efter att sköterskan ringt och sagt att hon inte visste om hon klarade sig denna dag- höra honom ringa...
Han hade sagt till nån i perspnalen att han ville ringa hem och denna personal var snäll och ringde upp åt honom och nu kunde vi prata riktigt bra med honom vilket var väldigt glädjande.
Så även om han fortfarande är långt ifrån bra så verkar der ändå bli ett rätt bra slut på denna omtumlande dag,
I morgon är dock en annan dag och vad som då väntar vet man aldrig. det är väl det enda man egentligen vet säkert känns det som...
Kommentarer
Trackback
