Summering 2010 VBD

Det blev till slut en tredjeplats i serien för Världens Bästa Damlag och det är ett resultat som i alla fall jag tycker man får vara nöjda med sett till förutsättningarna.
Inledningen på serien blev minst sagt motig men avslutningen blev å andra sidan desto bättre med bara ett litet blindskär i näst sista omgången.

Att det skulle sluta så bra var det nog inte många som trodde annars när man begav sig till Borgholm i slutet av maj med ett skadedrabbat lag och efter att ha gått på flera jobbiga förluster i början, men från den matchen visade laget vilka kvaliteter man faktiskt hade.
Nu är det bara att hoppas man hittar en bra lösning på tränarfrågan snabbt och att de flesta i laget är beredda att fortsätta så kan det bli bra, för det är en bra men rätt tunn trupp som inte tål särskilt mycket spelarförluster i nuläget.
Vad jag förstått är väl Erika förlorad tll Lindsdal och det är naturligtvis en riktigt tung förlust för laget för fröken Hagström har hela säsongen varit en av lagets viktigaste spelare, men det är å andra sidan en naturlig utveckling att hon söker sig uppåt i serierna, allra helst som hon flyttar.
Även Sara S och Amanda N sägs sluta och Empan ska visst ut och resa till Långtbortistan och så värst många fler spelare tål man helt enkelt inte att tappa om det ska fungera, speciellt med tanke på den bristande uppslutning som det varit på träningarna redan i år av olika orsaker.

Serien.
Drömmarna om en serieseger fick sig en rejäl knäck redan i premiärmatchen hemma mot Asarum.
Förvisso tog Emmaboda ledningen på ett väldigt vackert mål signerat Frida Andersson men man blev annars mer eller mindre helt utspelade och Asarum vann till slut med hela 5-1 efter att ha bjudit påriktigt bra fotboll.
Inte blev det mycket bättre när man matchen därefter begav sig till tippade bottenlaget Nättraby som tappat mängder av spelare.
EIS dominerade dock- (efter att sent omsider ha insett att man kanske inte skulle spela i gula tröjor precis som Nättraby, även om MM fortsatte envisas med att skrika på det gula laget under matchen...)-  den första halvleken och när Frida precis före pausvilan tryckte in 1-0 kändes det som det skulle lossna.
Men istället föll EIS spel samman i andra och efter paus tog Nättraby över och kunde rättvist kvittera till 1-1.

Nu väntade Timmernabben på hemmaplan ett Timmernabben som visade sig vara ungefär så svagt som man misstänkte.
EIS fick en kanonstart med ett par snabba mål och ledde redan i paus med 5-0 och till slut kunde man efter att ha tappat skärpan i andra  vinna med hela 6-2 på ett blött Emmaboda IP utan att förta sig. Detta sedan Rebecka och Frida nätat tre gånger var.
Denna match kom dock senare aldrig att räknas in i tabellen eftersom Timmernabben sedermera drog sig ur.

Nästa bortamatch spelades mot nykomlingarna Ronneby och visade sig bli en obehaglig upplevelse.
EIS var inte alls med från start och redan efter tio minuter låg man under med 2-0 och var totalt utspelade.
Delvis på grund av en kraftig motvind men främst på grund av en svag egen insats och dålig inställning.
Efter pausen blev det lite bättre men närmare än en reducering av Rebecka via en rejäl målvaktstavla kom man inte även om det fanns ett par kvitteringschanser.

Efter detta följde en hemmamatch mot IFK Kalmar B och det var förstås inte det lättaste även om man strax innan gjort en bra match i cupen mot deras A-lag när man föll med 2-5.
Nu hamnade EIS snabbt i underläge med tre mål redan efter en kvart och man hade egentligen aldrig någon chans även om man fick spela en man mer i halva andra men det blev 0-3.
Nu började läget se rätt prekärt ut, man låg näst sist i serien och började tappa kontakt med lagen ovanför nedflyttningsstrecket och man hade en enda seger på fem matcher- en seger som dessutom sedermera kom att strykas....

Nu väntade en tuff bortamatch mot Borgholm som då låg fyra i serien, fem poäng före Emmaboda.
EIS saknade dessutom till denna match flera ordinarie spelare på grund av skador, sjukdomar och andra orsaker så inför matchen såg det allt annat än ljust ut.
Men det gulsvarta laget svarade den här gången för en kämpainsats av högsta rang och när sedan de båda Elin-orna Nyström och Bertilsson strax efter paus båda nätade framåt blev det 2-0 i protokollet, varvid Melle samtidigt fick hålla sin första nolla i målet.

Elin B:s mål var för övrigt väldigt märkligt då det var en rensning från mittplan för att hindra en kontring, som allt medan Elin vände tillbaka mot eget mål plötsligt studsade över målvakten och in i mål. Något Elin själv aldrig såg eftersom hon börjat springa tillbaka mot egen planhalva och det var en förvånad Bertilsson som tittade upp när lagkamraterna plötsligt började jubla... Samtidigt som storasyster Marie ivrigt betonade att hon minsann måste få assist på det målet för sin målgivande passning till Elin...:-)

Efter detta skulle man ta emot Runsten/M på hemmaplan och nu började EIS komma igång på riktigt.
Det blev en stabil seger om än bara med 2-1 sedan man dominerat matchen stora delar.
Jojje gav laget ledningen genom att nicka in en hörna- den första för året men långt ifrån den sista- och Frida ökade sedan på direkt på¨hörna innan Runsten reducerade i slutminuterna.

I nästa hemmamatch stod Madesjö B för motståndet och här var EIS tämligen överlägset och målen de trillade in med jämna mellanrum matchen igenom.
Jojje inledde återigen med att nicka in en hörna och gjorde sedan om den bravaden en kvart senare- däremellan hade dock Rebecka hunnit med att göra 2-0.
I andra halvlek hade Elin Nys en egen liten show ute på vänsterkanten och den belönades också med två mål för hennes del.
Till slut blev det hela 5-0 och EIS hade börjat avancera uppåt i tabellen.

Det fortsatte man med efter vårsäsongens sista match borta mot Kallinge, dit vi anlände efter att MM precis som till Ronneby tagit en liten omväg innan vi kom fram...:-)
Detta blev en underhållande match mellan två offensivt bra läg.
Rebecka gav EIS ledningen direkt men Kallinge kunde kvittera i första. Precis före pausvilan kunde dock Rebecka trycka in ett psykologiskt viktigt ledningsmål sedan Frida skarvat fram Melles utspark.
I början på andra drog sedan Frida till och skickade in 3-1 på ett långskott innan Abris av alla människor såg till att döda matchen.
Först genom att stöta in en hörna från Frida och sedan genom att själv slå in en hörna direkt i mål.
Två¨mål i samma match av Matilda har nog aldrig hänt i A-laget förut...och det blev nu till en seger med hela 5-1.

Innan det var sommaruppehåll skulle dock två höstomgångar också spelas.
Först mötte man Asarum på bortaplan i kampen om seriesegern men det visade sig att Blekingelaget än en gång var alldeles för starkt för de gulsvarta som var starkt decimerade och där för övrigt både Martina Gustavsson och Johanna Hagström gjorde comeback efter ett par års frånvaro liksom Hanna Franzén som gjorde debut för året.
Det räckte dock inte till för att besegra Asarum som vann med 3-0, och kunde vunnit ännu större om inte Melle storspelat i målet.

Sista matchen innan sommarvilan var hemma mot Nättraby, som man bara fick 1-1 mot borta, men nu var det större skillnad och EIS vann med 3-1 efter en bra andra halvlek sedan det varit mållöst i paus.
EIS tog ledningen strax efter paus och än en gång var det Jojje som nickade in en hörna- till lagom stort förtret för pappa Våfflas snabbt sinande semesterkassa....
Nättraby lyckades ganska snart kvittera men bara några minuter senare gav Rebecka EIS åter ledningen och när Frida med tio minuter kvar satte 3-1 var segern säkrad och en tredjeplats inför sommaruppehållet befäst.

Efter sommaren skulle man börja borta mot Timmernabben men matchen ställdes in då Timmernabben drog sig ur serien.

Istället fick man börja hemma mot Ronneby som man förlorat mot borta men nu besegrade hemma med hela 5-0.
Den här matchen kommer man mest att minnas för en 14-årig debutant på vänsterkanten vid namn Lisa Johansson.
Sällan eller aldrig har väl en sådan debut skådats i EIS A-lag i div 3 som när Lisa helt utan respekt körde slalom och lurade Ronnebybackarna långt upp på läktaren, hann med två assist och där egentligen bara ett eget mål saknades för fulländning. Det lär dock komma många av den varan framöver...
Det andra den här matchen ihågkoms för är att Erika Hagström faktiskt spelade fram till två¨mål, det hör inte heller direkt till vanligheterna...
Frida gjorde tidigt 1-0 men trots lysande spel dröjde till precis före pausvilan innan Rebecka dundrade in en frispark i bortre gaveln, och hon inledde sen andra halvlek med ytterligare ett mål.
På slutet följde sedan Frida och Jojje upp med var sitt mål så det blev till slut hela 5-0 i en match som man hade sett fram emot med viss oro då EIS saknade flera ordinarie spelare.

Därefter begav man sig till Kalmar för tufft möte med IFK:s B-lag, som man ju också förlorade mot i våras.
En nog så tuff uppgift och inte blev det lättare av att IFK tog ledningen med 2-0 ganska tidigt.
Men EIS kom tillbaka och före pausen reducerade Elin N till 1-2.
Efter päusen tog de gulsvarta över och i början av den kunde Rebecka kvittera till 2-2 efter en briljant framspelning av Frida.
Resultatet stod sig trots chanser åt båda håll och EIS tog en välförtjänt och meriterande poäng.

Nu väntade Borgholm på hemmaplan och det blev ännu en seger även om den satt hårt inne sedan EIS bjudit på tre mål bakåt till Ölandslaget via väldigt taffligt försvarsspel.
Man började nu känna att skärpan inte riktigt fanns hos de gulsvarta men dessbättre skapade man desto mer framät och det räckte till seger med 4-3 sedan Elin Nys satt segermålet med 20 minuter kvar.
Borghölm tog annars ledningen efter att en EIS-back styrt ett inlägg i eget mål förbi Melle innan Abris kunde kvittera med ett skott i krysset.
Jojje nickade sen återigen en hörna varpå EIS stod och sov på avsparken och en Borgholmsspelare kom helt fri och enkelt rullade in 2-2.
Därefter satte en målsugen Jojje även 3-2 till det gulsvarta men efter ett nytt missförstånd mellan mittförsvar och målvakt blev det 3-3 innan Elin N avgjorde efter paus.

Apropå Öland väntade sedan Runsten/M på bortaplan och det slutade med seger med 2-0.
Det var dock en match som spelmässigt inte var så mycket att jubla över och det märktes att ett tufft matchande där nyckelspåelare som Frida och Rebecka och Erika fått spela dubbelt för att täcka upp i B-laget för alla skador och sjukdomar i höst började ta ut sin rätt.
Däremot bjöds det på ett snyggt frisparksmål till 1-0 där Jojje styrde in Fridas frispark och på ett riktigt mönsteranfall till 2-0 signerat Malin K, Elin N, Frida, Elin N igen och Rebecka som Rebecka avslutade med att säkert göra mål. Bebecka som för övrigt nog svarade för årets miss i totalt friläge men det må¨ju vara förlåtet en skyttedrottning, allra helst när man ändå vann...:-)

Nu var tredjeplatsen säkrad och efter detta kom höstens enda riktiga plump i protokollet när man föll borta mot jumbon Madesjö B.
En totalt energifattig insats från de gulsvartas sida som redan från början visade att man inte var beredda att ge 100 procent för att vinna och utan riktig motivation vinner man inga matcher om man så möter seriejumbon.
Man hamnade i underläge efter dryga timmen men där Frida skickade in kvitteringen redan i anfallet efter och lite hopp tändes.
Varpå Madesjö gjorde mål igen i sitt nästa anfall och till slut vann de rättvist med 3-1.

Till avslutningsmatchen hemma mot Kallinge, som också var Magnus sista som tränare, var dock de gulsvarta åter fokuserade och vann med klara 5-0 men hade med lite skärpa kunnat vinna med det dubbla,.
Redan efter fem minuter ledde man med 2-0 efter mål av först Rebecka efter hörna från Frida och sen av Fecce efter inlägg från Elin N.
Precis före paus styrde sen Fecce in ett inlägg till 3-0 och i säsongens elfte timme visade  fröken Valentinsson gamla mästartakter när hon äntligen fick vara frisk och skadefri och fick chansen som forward.
Andra halvlek blev en transportsträcka men på slutet kom två snabba mål till när först Frida skickade in bollen i krysset efter ett inlägg från Rebecka och sen säkert levererade in en hård frispark i nät.

Summa summarum av detta blev en tredjeplats i serien, precis som för B-laget, och det får man vara klart nöjda med.
Anfallsparet Frida och Rebecka, samt hörnspecialisten Jojje har stått för merparten av målen framåt och utgjort ryggraden i laget tillsammans med Melle i målet och Erika som mittback med sin snabbhet.
Nu är det viktigt att man får behålla sina spelare samtidigt som några flyttas upp nerifrån.
Att hitta spelare utifrån är inte så lätt och att till exempel få Växjöiterna Sara. Matilda och Marie att fortsätta åka hem blir väldigt viktigt när man redan tappat flera spelare.
Tycker också det är viktigt att att kolla runt lite med de spelare som tidigare spelat i laget och visa att de är väldigt välkomna tillbaka närhelst de vill, liksom de spelare som bara tränat sporadiskt i år.

Gjorde f ö en liten ytterst subjektiv genomgång av det gulsvarta A-laget i div 3 i år med små¨kommentarer om alla spelarna spm varit med fast det är inget särskilt anmärkningsvärt som står där. Men nån kanske är nyfiken...:-)

Om vi tittar på¨startelvan sett till de som spelat mest.

Målvakt:
Melinda Popov: Var på väg att sluta förra hösten då hon trodde att hon skulle bli utan lag att stå i. När Lalle satsade på studier och Amanda skadades var hon lagom till seriens början plötsligt förstamålvakt och förblev det hela säsongen.
Melle är kanske den spelaren som tagit det allra största klivet framåt under året och känns stabil i målet, är orädd och inte minst bra med fötterna. Har potential, är bara 16 år och har inte stått särskilt länge.

Backar:
Marie Bertilsson: Få backer kan mäta sig med Maries snabbhet- den enda jag vet finns i samma backlinje.
Egentligen tycker jag det är lite synd att behöva ha Marie som back för i mina ögon är hon en perfekt yttermittfältare som dessutom blivit bra på att slå inlägg. Men hon är ju grundskolad som back och löser det bra som både ytter- och mittback.
Tyvärr har en fotskada hämmat henne en hel del under året, när hon nu äntligen var tillbaka från sin knäskada.

Emelie Nyström: Empan är lagets verkliga långpendlare. Det är liksom inte alla som bor i Skåne och åker hem för att spela matcher med Emmaboda varenda helg. Sånt gillas verkligen. Empan hade det lite trögare i början av året men svarade för en riktigt bra höstsäsong då hon även kom med allt mer offensivt i spelet när hon var ytterback. Precis som Marie klart bättre till höger än vänster.

Erika Hagström: Lika snabb som Marie och mer eller mindre en kopia av storasyster Johanna i spelet. Oerhört tuff i sitt spel trots sin litenhet, och skulle hon komma fel hinner hon allt som oftast tillbaka.
Också em ljudlig pådrivare i laget som kommer att saknas mycket. Gör gärna offensiva utflykter- hade säkert gjort ännu många fler om ingen hållit henne tillbaka...

Sara Sjöstrand: Sara har blivit lite av en hjälpgumma. Är lite för användbar vilket gjort att hon fått vandra runt mellan att spela ytterback, mittback och innermitt.
Sara är en väldigt duktg närkampsspelare med bra inställning på planen och bra tillslag på bollen, som tyvärr haft stora skadeproblem med sina fötter under året och därför missat stora delar av hösten.

Mittfält:
Felicia Valentinsson: Apropå skadeproblem ja. Fecce har dragits med skador och sjukdomar om varannat. Hade kommit i bra form lagom till premiären då hon knockades i genrepet och sen var det igång igen.
Har gjort habila insatser på sin kant när hon varit hel och kämpar alltid och springer och springer och springer i alla lägen och några till.,,
När hon till slut fick vara hel och spela forward visade hon vad hon verkligen kan. Här finns mycket mer att få ut framöver om han bara får vara hel någon gång.

Johanna Sjöndin: Pappa Våffla skrattade förnöjt inför säsongen åt att han inför förra året hade lovat 100 spänn för varje mål nån nickade in på en hörna och att han inte behövt betala ut en enda krona...
Det var innan Jojje kom tillbaka till laget... Thomas plånbok blev i år allt tunnare i takt med att en oerhört placeringssäker Jojje nickade in den ena hörnan efter den andra och var en av de tre stora målskyttarna i laget.
Hon är dessutom en mycket viktig klippa på mitten för de gulsvarta. Bra på huvudet och  oerhört duktig på att läsa spelet och snabbt ställa om från försvar till anfall.

Matilda Abrahamsson: Abris hade tänkt lägga av efter flytten till Växjö men övertalades att fortsätta. Det gjorde hon rätt i för för första gången sen målvaktstiden blev hon ordinarie i A-laget och ett nyttigt komplement till Jojje på mitten, där Jojje skötte det mesta av djupledsspelet medan Abris var den som höll i och fördelade ut bollar på kanterna och såg till att få med laget framåt, vilket var en bra kombination. Bra arbetskapacitet.

Elin Nyström: Här skulle man kunna säga samma sak som om Fecce att här finns det ännu mer att få ut. För ibland kan Elin vara helt försvunnen ur en match för att i nästa halvlek vara totalt outstanding på planen.
Har en enorm kapacitet, är kreativ och på sikt en spelfördelare och innermittfältare av rang ned lite mer muskler i närkanperna. Även framspelare till många av lagets mål i år och när självförtroendet finns där är Elin oerhört svårstoppåd för försvararna.

Forwards
Rebecka Herbertsson: Nu är vi inne på EIS allra bästa lagdel. Rebecka och Frida är två högklassiga forwards och avslutare.
Rebecka har de sista två åren kommit tillbaka dit hon var på väg för fyra år sedan men som sedan bromsades upp lite. Nu är hon bättre på att använda sin kroppsstyrka i närkamperna (men skulle kunna vara ännu tuffare) och har självförtroende i löpduellerna.
Normalt en mycket bra avslutare med ett ruggigt tillslag- men faktum är att hon är ännu bättre på¨träning...
Precis som Frida även en riktigt bra frisparksskytt.

Frida Andersson: Apropå ruggiga tillslag: Frida har ett grymt tillslag med sin magiska vänsterfot- fast ibland har hon förstås ingen aning om var bollen hamnar...
Det enda man vet säkert är att när Frida är riktigt missnöjd och förbannad efter att ha slagit en frispark, då är sannolikheten stor att den går i mål...
Frida är en pådrivare, avslutare och framspelare av klass och utgör tillsammans med Rebecka ett av seriens bästa anfallspar. Kanske var man dock ännu vassare när man förra sommaren bildade tremannaanfall med Fecce?
Frida är dessutom själva själen i EIS damlag och den enda spelare som varit med hela vägen ända sedan nystarten för 10 år sedan. Frida ÄR på nåt sätt EIS damlag.

Övriga lite mer kortfattat
Sara Wolf: En evighetsmasjun som dessvärre drabbats av både sjukdomar och skador i år. Nyttig både som back och mittfältare och ett stort spärkapital inför kommande säsong. 16-årig stor talang.

Jonna Elmgren: En riktigt tuff och stark mittback som precis som Sara haft väldeliga problem med skador och sjukdomar under året. Är en av få riktigt bra huvudspelare i laget och en stark närkampsspelare, och har också en stor potential när hon får vara hel.

Moa Berglund: Mia är en av överraskningarna i år. Har fått en hel del speltid efter att förra året ha gjort en handfull matcher i B-laget.
En väldigt hårt jobbande spelare i alla lägen  som oftast använts på kanten, men som kan spela i både anfall och försvar, och som tacklar hellre än nån annan i laget samt har näsa för mål i straffområdet.

Sara Sandberg: Sara kom in i A-laget lite från ingenstans under hösten och tog hand om vänsterbacksplatsen på ett överraskande bra sätt sett till bristen på rutin.
Lite snäll i närkampsspelet men en spelskicklig och välspelande kantspelare.

Elin Bertilsson: Likt sin storasyster Marie har Elin haft skadeproblem under året med en krånglande höft, men däremellan fått chansen på en kant som endera back eller mittfältare. Konkurrerar med andra ord ned Marie om ungefär samma positioner och har också ungefär samma egenskaper där den enorma snabbheten är den största styrkan.

Olivia Nyströn: Försvarsspelare som använts både som mitt- och ytterback. Lugn och placeringssäker men fortfarande lite snäll i närkampsspelet, men har man Magnus som pappa så...

Martina Gustavsson: 36-åringen gjorde plöstligt comeback efter ett par års uppehåll och även om inte snabbheten finns där i löpningarna som förr så finns snabbheten i tanken kvar.
Oerhört klok i sitt passningsspel och i mötet mot Ronneby såg man vilka kvaliteter hon fortfarande har.

Lisa Johansson: Martinas motsats. 14-årongen gjorde debut i A-laget möt just Ronneby och det blev succé direkt.
Hon spås en lysande framtid. En av Emmabodas största talanger på många år och gjorde visserligen bara två A-lagsmatcher i år men vilka matcher, och det lär bli fler...

Lisa Franzén: Lisa medverkade bara sporadiskt under året och tycktes lite grand tröttnat på att satsa på fotbollen. Är fortfarande bollbegåvad och spelskicklig som få men har inte den riktiga snabbheten.

Amanda Brodin: Amanda inledde säsongen som förstemålvakt men skadades i en B-lagsmatch strax efter premiären. Nya skador och sjukdomar höll henne sedan borta från målet men hann däremot att göra ett par insatser som forward(!) i B-laget där hon till och med blev tvåmålsskytt...
Annars en lovande målvakt.

Hanna Franzén: Frasse pluggar numera i Linköping men när hon är hemma under sommaren ställer hon upp och tränar och spelar och fick även göra en insats i A-laget.
Tempot är inte detsamma som förr men Hanna kämpar i alla lägen och ska ha all heder av det.

Johanna Hagström: Samma sak med Haggan som med Frasse. Haggan bor numera i London men hemma i Sverige under sommaren fick hon göra en insats i A-laget och kämpade och stred tappert så länge hon bara orkade.

Malin Klaesson: Malin var i början av säsongen rätt långt från startelvan men under hösten kom hon med i truppen varje match. Vänsterback som även gjorde ett oväntat inhopp som forward(!)
Har inte riktigt tempot men däremot en jäkla inställning och ger allt och lite till i matcherna och är dessutom en sådän som alltid ställer upp.

Amanda Nyström: Fick liksom Malin göra en del inhopp i försvarspositioner och på¨mitten under året.
Är en spelande back, bra i passningsspelet men lite tunn i närkampsspelet precis som sin syster.

Johanna Steen: Fick chansen i A-laget borta mot Borgholm som blev början på vändningen för A-laget.
Snabb och löpvillig forward som dessvärre drabbades av körtelfeber under hösten.

 


 


RSS 2.0