Lite lugnare i tankevärlden...

Fem veckor!
Fem veckor som bara rusat iväg...
Känns som jag knappt hann låsa dörren till jobbet och gå hem på semester ibnan det idag var dags att  komma tillbaka, låsa upp samma dörr- och börja jobba igen...
Hade gärna haft några veckor ledigt till.
Väldigt gärna
Mycket gärna.


Men det har ändå varit en välbehövlig semester att få vila ut lite.
Så sliten som jag kände mig innan den här semestern var länge sen jag var.
Semester i mina ögon är sommar, sol o bad, o att resa iväg lite.
Den här sommaren har väl semestern innehållit allting utom detta...
Mest kyla, regn och semestrande på hemmaplan, om man räknar tio mils radie som hemmaplan, fast det har  ändå varit rätt mycket kul trots allt, fester, festivaler och så....
Och detta trots alla funderingar som varit om ni vet vad- eller vem eller...


Just nu känns det ändå rätt så lugnt med alla dessa funderingar.
Det känns på¨nåt sätt som man lite grann vet var man har alla eller hur man nu ska säga.
Det faktum att nån inte är hemma längre är utan tvekan väldigt schizofreniskapande, för det är så mycket enklare när någon är iväg men samtidigt, samtidigt som jag verkligen saknar...- ähh jag har

tjatat så mycket om det redan så jag tror ni förstår...


Det blev för övrigt en rätt stillsam avslutning på semestern.
Speciellt som det inte var nåt Casa i torsdags, det var allt lite tråkigt.
Det fick i a f bli en flaska vitt vin till maten- bara för att festkänslans skull om inte annat.
Eller för att det faktiskt var väldigt gottt...:-)

I fredags var egentligen sista riktiga semesterdagen så det var ju kul att det i a f var hyfsat väder ett tag så man  åtminstone kunde ut o gå en runda o sitta o njuta lite av solen borta vid ER-sjön (nu var vi där igen...).
Vilket jag för övrigt gjorde igår också.
Himla fin sjö det där.
Den måste gå att göra badbar och det vore verkligen nånting för kommunen att engagera sig i o satsa på om man vill skapa en attraktiv miljö i samhället.


Nåväl, fotbollssäsongen är ju igång igen och det har blivit en del sånt.
Hade räknat med en sväng till IP i fredags men hemmalaget ville liksom inte spela så det blev Johansfors istället.
Det blev också en lift med MM:s nyinköpta Saab Aero Turbo och...ja den både startade utan att behöva knuffas igång- vilket inte den gamla Fårrrden alltid gjorde- den var väldigt behaglig att åka i med skinnklädsel och allt, och-  den gamla slitna bandaren med Southside Johnnys Love On The Wrong Side Of Town ekande o skrällandes var ersatt av en välljudande CD-spelare.
Det där sistnämnda- CD-spelare till bilen- borde man nog för övrigt snart orka ta o investera i själv oxå...
Då skulle det bli mer Shout Out Louds, Radiohead, Timo, Yvonne, Billie The Vision och Niccokick än vad de kör på P4 lr MIx Megapol...:-)
Guaranteed.


Matchen i Johansfors var inte så kul.
JIF var bedrövliga första halvtimmen men började spela upp sig ordentligt i mitten o var nära att kvittera, men föll till slut med 2-4 trots två mål av Pettan.
Ser tungt ut.
Vädret var för övrigt heller inte så bra hela dagen, för mitt i gräsklippningen i BCB på eftermiddagen började det regna rejält så den fick avbrytas för att återupptas under söndagen, då det gick bättre.

Belöningen för detta blev för övrigt kaffe o mammsens våfflor med sylt o grädde (slurp) så det kändes helt i sin ordning...:-)


Lördagen spenderades i nordöstra Skåne med mitt kära damlag.
Eller mitt o mitt, men ett damlag som jag verkligen gillar, både som fotbollslag o som individer, väldigt mycket om man säger så...
Hade för övrigt hemska minnen från Glimåkra hemma, som nog var den tristaste fotbollsmatch jag nånsin varit på om man betänker vad den innebar. menmen, den här gången var det bra mycket roligare.

Fast resan höll på att gå i stöpet när bussen inte ville starta, vilket visade sig bero på att tjuvar på natten hade stulit reläerna till tre bussar så de inte gick igång.
Fotbollen gick sen i a f riktigt bra.
2-0-seger efter mål av Nilsson o Fridge, och EIS damlag avancerade under helgen från nionde o näst sista plats till sjätteplats i div.2.

Och den jag var så glad för hade ändrat sina semesterplaner sist var med även nu, och dessutom inblandad i båda målen så...ja, när hon nu ändrade dina planer o var hemma o spelade de viktigaste 2 matcherna så tycker jag det är helt okej om hon tar semester kommande helg om hon vill.
Det trodde ni nog aldrig att jag skulle säga om en fotbollsspelare, va? Haha...
Fick på resan oxå höra att nån annan hade åkt iväg norrut för att plugga för en jobbig tenta den här veckan och jag hoppas verkligen det går vägen.
Håller alla tummar jag har för denna någon att hon lyckas med den.


Tja väl hemkommen ägnades kvällen sen åt lite spel lr rättare sagt att spela Geni hemma hos Hanna o Peter tillsammans med Magnus, Micke, Sara o Ann-Helen och det var trevligt.
Fast- på nåt sätt så vann inte Mickes o mitt lag så allting gick uppenbarligen inte riktigt rätt till.
Tror minsann att nåt av de andra lagen fick allt för lätta frågor, eller också lutade tärningarna åt fel håll...
Va?
Dålig förlorare?'
Jag?
Nänä inte alls- jag förlorar nämligen aldrig när det hela går rätt till...-)
Men man fick i alla fall veta av Sara vad en örnasnatting lr var det möjligen en önnasnatting lr vad det nu hette var för nåt...:-)


Söndagen var oxå den en fotbollsdag innehållandes både TV-fotboll med ett Manchesterderby och en sväng till Johansfors för att se JIF-reserverna möta EIS C-lag.
Om inte annat så för att se kampen mellan Micke & Mange i JIF o Dala i EIS...
Micke hade även kvällen innan utlovat att ta karriärens första röda kort men han kom inte ens nära ett gult...
Domarpensionären orkade inte springa så mkt att han hann se Mickes desperata försök till tröjdragningar...
Måste säga att EIS damlagsspelare är bra mkt duktigare på att ta varningar när de ska det...


Tja nu är det som sagt måndag och nog är det lite typiskt.
Sista dagen innan semestern var det strålande solsken och 28 grader varmt, första semesterdagen blev det åska o regn.
Sen har vädret varit rätt halvkass allt som oftast men första arbetsdagen möttes man förstås av sol och ljumma vindar igen...
Förvånad nån?
Grrrr...


Ikväll var det fotboll igen.
Börjar bli rätt mkt nu men har inte så mkt annat att hitta på heller.
Och det håller mig samtidigt lite borta från alla andra grubblerier också.
Derby i Lindås som EIS vann rätt så bekvämt med 3-0 efter mål av Lill-Leif (Björn), Gotte o Zorre sedan LBK tidigt bjudit EIS på två väldigt enkla mål.
Att EIS ska missa seriesegern förefaller helt otroligt, LBK:s framtid är mer oviss.

Känns som det varit nödvändigt att få en del saker framförda inför framtiden.
Med lite hjälp har det nu skett, vi får väl se vad som händer framöver.
Och nej, detta handlade inte om "någon".
Inte alls.
Det är det så mycket annat som gör i mina tankar ändå, men just nu är det som sagt rätt lugnt och jag hoppas faktiskt att saker o ting ska kunna fungera rätt hyfsat i en framtid även där.
Vi får väl se framöver.

Men visst finns det någon som fortfarande betyder mycket och även några andra sm också gör det på lite olika andra sätt.
Men alla har de en sak gemensamt.
Ni vet nog vad.
Och gjorde de inte det- betydde mycket- så vore världen å andra sidan alltför tråkig och trist att finnas i, men jag är bara så glad att de finns där.
Finns där nånstans i alla fall lite ibland i min värld,
Det är något jag verkligen värdesätter allt mer och jag hoppas de själva förstår det och även tycker det är okej.


Mmm, imorgon är det tisdag och ännu en dag närmare semestern som förhoppnigsvis börjar om sisådär 47 veckor minus en dag,,,:-)
Fram till dess hoppas jag faktiskt att ett o annat förändrats lite grand i mitt liv- och förändrats lite grand på det sätt som jag själv vill och inte tvärtom.
Nånstans i min värld lr i nån av mina världar har det de senaste dagarna i a f dykt upp små livstecken.
Ingen som sagt nåt, ingen som skrivit nåt förvisso, men ändå små livstecken på att någon verkligen existerar och finns somewhere out there.

Det gör mig faktiskt väldigt, väldigt glad och rätt mycket lugnare också för den delen i mina tankar.
Men som sagt vi får väl se- på ett eller annat sätt kanske det ändå är som nån sa att det mesta brukar lösa sig till slut och att det ju faktiskt gjort det hittills.
Only time will tell, I suppose...:-)
Men nu är det bara 10-11 månader kvar till BCB 2008 i alla fall.
Måste ju påminna alla glada så de inte glömmer det..:-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0