amomentlateriburstintofire

Tja vad ska man säga...semestern har inte börjat än...och likväl har det varit tre enormt roliga helger redan...

Midsommar hos Lundegårds, BCB 2008 som jag nog skrivit tillräckligt 

om kanske...hehe...åsså nu Bossen på Ullevi.

Ja jisses...

Söndag eftermiddag nu och egentligen ska jag nog lägga mig och sova lite igen.

Men det var värt det, värt svindyra biljetter för 1 300 spänn med "begränsad sidosikt", platser som i mina ögon var helt kanon...

Och hade regnet kommit så hade vi takskydd, vad mer kunde man begära...

Mmm. MM kom som sagt över ett par biljetter innan midsommar så nu skulle det äntligen bli Springsteen.

Förra gången vi skulle dit för några år sen visade det sig att de beställda biljetterna var borta innan vi hämtade ut dem efter ett missförstånd... det var en rätt tung besvikelse då...

Så faktiskt blev detta första gången för min del jag såg Bossen live och med tanke på att det surrats en hel del om att detta var sista resan med E Street-gänget så...

Danny är ju borta och Clempan ser allt mer stabbig ut...

Alla har vi väl vår egen relation till Bruce.

Min började i samband med Born In The Usa, när jag dessutom vann just den skivan i en rimtävling(!) hos Radio Kronoberg...:-)

Skivan var andrapriset, förstapriset var en radio så jag är glad att jag kom tvåa...

Den sommaren spelades "Darlington County" "Bobby Jean", "Downbound Train", "Dancing In The Dark" och alla de andra låtarna på plattan ut och in, och varje kväll 

avslutades med att jag satte på "My Hometown" på skivspelaren och somnade leende till denna underbart vackra låt...

Vi bestämde oss för att starta resan med frukost på Fenix vid 9-snåret, med andra ord ett tidigareläggande av den traditionella lördagsfikan där, men någon MM dök inte upp.

Jo, han ringde och sa att det dröjde för Boda-Kurre (alias Mange F alltså) hade dykt upp på msn o kanske oxå skulle med...

Han började jaga biljetter på lördagsmorgonen och fick napp så till slut var vi tre man som tog plats i den svarta Saaben med knappen, som hade avgång från E-boda strax efter 10-snåret.

Med allehanda Springsteen-låtar ekande ur högtalarna som resackompanjemang längs hela resan begav vi oss mot Göteborg och det hela rullade på smärtfritt.

Klimatanläggningen i bilen gjorde att man heller inte fattade hur fint vädret var förrän nöden trängde på för en pissepaus vid Viared mellan Borås o Göteborg.

(Vägen innan Borås är numera ombyggd förbi Målsryd varför man heller inte längre passerar världens bästa korvmoj...)

Luften stod nu formligen stilla och den svenska sommaren bokstavligen kokade i luften medan vi pausade ett ögonblick.

Underbart.

Vi var sedan snabbt framme i Göteborg och skulle sen "bara" fixa parkering, tidigt ute som vi var.

MM körde o jag och Mange guidade runt o tipsade om p-platser till vänster o höger.

Tyvärr visade sig alla vara upptagna. Ja, möjligen utom i de parkeringshus som stängde vid midnatt, det vill säga samtidigt som konserten skulle sluta...

Faktum är att vi snurrade runt kring Ullevi, Scandinavium, Heden o Liseberg i 1,5 timme innan vi till slut hittade EN enda ledig plats inne i ett P-hus som hade öppet 

till 02.

Att det blev långt att gå fick man väl ta, men när vi väl började gå insåg vi att det inte alls var särskilt långt från Ullevi.

Vrålhungriga satte vi först av mot Scandinavium där Kurres biljett skulle finnas, men han blev omdirigerad till Ullevi medan jag o MM snodde varsin tjock grillad för 40 spänn utan att blinka strax utanför entrén.

Att vi just innan tyckt att pizza för 145 spänn var allt för dyrt var det ingen av oss som tänkte på i korvkön...

Till slut kom Mange med sin biljett o vi kunde sikta oss in mot Avenyn till i jakten på mat.

Hela Heden var fylld med ungdomar som spelade Partille Cup i handboll- detta tillsammans med Bossens utsålda besök var en enkel förklaring till den enorma parkeringsbrist som rådde.

Efter lite vandrande där pizzorna ökat till en bit över 200 spänn i pris när vi närmade oss Kungsportsavenyn och ställer efter ställe underkändes av mina medresenärer av prisskäl fastslog jag att nu går jag inte mer utan nästa ställe äter jag på...:-)

Då hittade vi i a f ett matställe precis intill Heden, en grekisk restaurang Athena med 

trottoarservering där vi slog oss ned.

Medan Kurre satsade på svärdfisken tog vi andra den marinerade fläskfilen.

Priserna var ju inte riktigt som på Lillpizzan men för 300 spänn fick man i a f väldigt god mat och ett par kalla öl...vilket är fullt tillåtet att dricka även innan man har semester om nån undrar...

Mest underhållande där var nog emellertid när de för övrigt trevliga servitriserna skulle fixa plats åt folk vid bordet intill och visade folk till bord till höger o vänster.

Plötsligt ville någon ha åtta platser o de försökte då reservera två bord och sen visade de in fyra personer vid bordet intill oss.

Varpå en av dem som just satt sig vid bordet lite försynt undrade om de möjligen inte kunde få byta bord.

"Vi känner liksom inte varandra" förkunnade killen och pekade på de båda andra personerna på andra sidan av samma bord...

Serveringspersonalen hade nämligen lyckats para ihop folk från två helt olika sällskap vid samma bord och det hela såg rätt komiskt ut...

Efter maten gick vi sen in i spelbutiken intill o såg den sista halvtimmen av KFF-Halmstad på deras TV.

Dvs den del där målen blev.

Ja vad säger man...som nån skrev- gör man såna mål som det David gjorde igår...då brukar det mesta gå vägen till slut.

Vill verkligen inte att Kalmar ska ta guld...men det vore hemskt kul 

om David, Viktor o Rasmus fick vinna Allsvenskan...hur man nu ska få ihop de två sakerna...:-)

Boda-Kurre gav i af upp ett högljutt målvrål när David liggande blev beskjuten och styrde bollen i mål och väckte alla i hela tipsbutiken som undrade vad 

som hänt.

Himla snygg klack av David var det ju i a f...:-)

Nåväl klockan rann snabbt iväg och vid 6-snåret drog vi oss ner mot Ullevi igen för att kolla läget lite o få oss lite inför-stämning.

Överallt ekade Bossens musik- noterbart dock att det nästan uteslutande var Born In The USA-låtar som spelades på uteserveringarna...(och för övrigt även i spelbutiken)

Laddade för konserten med att dricka ett par flaskor vatten och det visade sig vara ett klokt beslut, det blev både varmt  svettigt framöver.

Mange F träffade ett par bekanta från Värnamo o vi snackade lite innan konserten- de hade varit där på fredagen också.

Med facit i hand skulle man också velat göra det- för i princip gav Bossen två helt olika konserter de båda kvällarna där hälften av låtarna var utbytta.

Undrar hur många artister som skulle kunna göra en sån sak- och dessutom bjuda på två lysande spelningar...

Vid halv åttasnåret närmade vi oss entrén och en halvtimme senare hade jag o MM klockat in på plats 168 o 169 på rad 8 sektion B (Mange var på motsatta sidan) på 

Ullevi, detta magnifika stadionbygge.

Har aldrig varit där på konsert tidigare, men däremot sett Milan och...ehh minns inte vilka mer det var...men det var dessvärre i a f inte EIS damlag...det hade jag aldrig glömt i så fall...:-)

Bayern München var det förresten.

På tal om fotboll blev det snabbt fotbollsstämning, med publikskaror som körde igång med "Andra sidan är ni klara" o försökte dra igång vågen runt Ullevi.

Nedräkningen fortsatte och en myriad av människor började fylla innerplanen nedanför oss.

Fem över nio exploderade så Ullevi när Bossen och hans band äntrade scenen och drog igång med "Night".

Är ingen Bruce-kännare på det sättet men det var bra tryck och själv gick man igång mer när No Surrender och - av alla låtar- Hungry Heart kom direkt i 

inledningen.

Fast största lyftet för mig var när han körde igång Janey Don't You Lose Heart.

I mina ögon det bästa jag vet med Bruce tillsammans med Downbound Train och Dancing In The Dark, men det var den enda låt som sågades i kvällstidningarna...

Fast å andra sidan, vad kan man förvänta sig av kvällstidningsreportrar som 

desperat syntes hängande på Bolaget i Göteborg så fort de bara vaknat på lördagsmiddagen och sen förmodligen promillahaltigt förvirrade till och med sprang omkring o kysste varann under konserten...

Näe, inte mycket...

Sen blev det allsång i Waiting On A Sunny Day, och magin tog över Ullevi för en stund.

Låtvalet var annars lite "confusing" det dök upp massor av låtar som man sällan hört, men det mesta lät riktigt bra.

Och den rent magiska kvällskänsla som kom över Ullevi när han i mörkret först lirade "I'm On Fire" över ett smekande tyst Ullevi och sedan den långa men oerhört fina och känslosamma Drive All Night, där man drömde sig iväg nån helt annanstans bland alla ljus från telefoner o tändare i mörkret i en av konsertens absoluta 

höjdpunkter.

Och det med en så sällan spelad låt från The River...

Grymt Magiskt!

Long Walk Home, en överlägsen favorit från senaste plattan dök också upp innan han avslutade med Badlands, och publikens sång därefter när man lämnat scenen var bland det mest djävulusiska jag hört.

Allsång På Skansen- släng dig i väggen. 

Helt f-cking otrolig stämning!

Bossen kom leende in igen o började sen med sin Girls In Their Summer Clothes, en låt jag på skiva inte känt mkt för, men som i denna underbart varma Göteborgsnatt blev helt magisk även den.

Thunder Road gav en riktiga rysningar, Born To Run, och den lite sorgligt deprimerande Bobby Jean, so sad so sad, men så fin.

Fick sen vansinnig ryggkramp(!) modell värre under American Land men kom upp igen när "The Stadium wrecker drog igång.

Eller som Kai Martin skrev- "Nu välter han hela Ullevi..."

Oh yeah Twist And Shout och visst twistade och shoutade, dansade och sjöng hela Ullevi.... 

Herreminjisses vilket tryck det var därinne, det går inte att 

beskriva....

Sen var det över...

Insåg att jag hade svårt att smälta intrycket.

Fantastiskt bra,men...var fanns Dancing In The Dark?

Med tanke på en del rätt svaga låtar som ändå var med och så kom inte den.

Njaeee...helt nöjd blev jag inte, men fantastiskt bra var det.

Nåja, uppsamling utanför o vandring till p-hus och avfärd 

hemåt och Girls In Their Summer Clothes-känslan fick sin mer bildliga betydelse...:-)

Var vid bilen 25 min efter konsertslut och fem minuter senare var vi redan på E6;an söderut.

En enorm trafik där vi letade matställen i natten genom Halland utan utan att lyckas.

Det hela slutade istället vid Lilla Torg i Halmstad på McDonalds för en bensträckare i en välbehövlig burgare strax efter 2-snåret i ett folkfyllt centrum.

Sen var var det bara den sega sträckan på 20 mil över Ljungby o Växjö kvar.

Knappt några bilar, lite rådjur som skulle över vägen men stilla o lugnt.

I Ljungby kom sen regnet men ett par timmar senare landade vi i ett morgonsömnigt Emmaboda ganska prick klockan 5.

Tre trötta men oerhört belåtna Springsteen-besökare som just fått ett starkt minen för livet med sig hem från Ullevi.

I alla fall jag...

Ja, nu sitter man här i regnet, har varit nere o jobbat- segt- käkat fläskfilé på Amigo o slår snart igen ögonen igen känner jag.

Lycklig, lycklig som Uffe-kungen skulle ha sagt.

Janey Don't You Lose Heart...:-)