amomentlateriburstintofire

Kan inte sova men är alldeles för trött för att redan vara vaken...
Men ska ändå försöka hinna med det här med innan jag sticker.
Stön.

Ja så återstod till slut då bara lördagen av årets Rassle.
Efter ett o annat regnstänk dagarna innan väntade nu en helt igenom solig dag.
Det märkte jag redan i sängen- att solen sken- när jag vaknade, men när sommarsolen nu äntliegm kom orkade jag bara inte ta mig ut i den utan stannade i sängen...

Vandringskollega Tappen hade återvänt till Nybro ett tag o meddelat att han skulle komma upp där senare, själv konstaterade jag snabbt att akterna som började redan vid tio inte var att tänka på.
Det fick bli lite senare ankomst denna sista dag.

Taxi Morsan fick även denna dag fungera som transport till HQ som emellertid denna sista dag egentligen aldrig brukades.
De sista ölen var redan med till Rassle o nån regnrisk fanns inte så när man väl kommit dit fick det bli Rassle till man valde att gå hem.

Landade i slutet Monde Yeux spelning o kan inte säga så mkt om den, utan fortsatte ner i Skogen där Körsbärsfettera, ett gäng punktjejer från Boråstrakten drog igång.
Det var typ fullt ös medvetslös och ur det perspektivet bra röj, men det kändes väl sådär även om det i a f var bättre än likvidationen...
Noterbart var dock denna dag att det var mkt  mindre med folk på spelningarna.
Många var uppenbarligen trötta o kvar nere i tälten o många hade dessutom börjat dra hem sas det nere på byn, vilket kanske berodde på att alla riktigt stora akter redan hade spelat.

Hade innan Rassle lyssnat igenom alla banden på torsdagen o fredagen på nätet men inte hunnit med så många av lördagens band och de jag gört var inget som direkt lockade så mkt så det fanns inte så mkt förväntningar.
Kurre anlände oxå i samma veva o vi intog hans berömda blåvita filt i solskenet samtidigt som Nordpolen satte igång.
Jag tror jag skulle kunnat gillat det där men nån måste ju fixa ljudet (Ljudet var tyvärr f ö ett problem på flera spelningar, allra värst dock nere i Skogen).
En brölhög bas från Nordpolen och en sång som inte gick att höra var heller ingen höjdare.
Lr som nån intill som gillade bandet sa- man hörde ju inte ens vilken låt de började spela på...

Efter Nordpolen var det Skogen igen där Ashbury Heights spelade och det var definitivt nånting jag tyckte var helt okej.
80-talsinspirerat och en trevlig bekantskap jag inte kände till så mycket.
Sen stod då Franke på tur på Ängen och vi konstaterade rätt snart att nu var det dags att vila öronen för det var en spelning som snabbt kändes helt oengagerande för vår del.
Även efterföljande Fontän nere i Skogen visade sig var rätt ointressant så kjag passade på att käka lite istället.
För övrigt hade nu Tappen anlänt igen.

Hade också för tredje dagen messat Capello för att kolla om han skulle komma o för första gången fått ett positivt svar.
- Ja, tänkte åka med risbilen upp stod det...
Risbilen???

Det visade sig vara hans granne som var den som skötte Thaiserveringen på Rassle.
Det var så mkt folk o handlade där hela tiden så de hann inte med att laga maten utan fick kok ris även hemma i lägenheten för fulla muggar och Olle hade sedan fullt upp med att köra o köpa mer ris på Konsum, hem o koka det, köra upp med det till Rassle, köpa mer ris, hem o koka det o upp till Rassle...
Ja han hann knappt tillbaka hem från Rassle förrän de ringde igen o sa att det redan började ta slut...

Och där passade Capello, alias MM, på att få skjuts o taxi ända fram till entrén.
Han kom dessutom i tid, hörde av Abris sen att entrébanden t o m tagit slut på kvällen...
Hans tajming var dock i en klass för sig.
Han landade nämligen när Agnostic Front nyss dragit sin första låt i ett larmande oväsen utan dess like.
Capello undrade hur länge de skulle hålla på o när jag sa att nästa band är först om en timme var han på väg att gå hem igen...
Men han var väl tvungen att titta till träningen, lr vad man nu ska kalla det, eftersom merparten av hans spelare ändå fanns i Rassle...haha

Nåväl vi satte oss i öltältet istället, där Kurre lyckades fåd em att spela Philemon Arthur(!) innan vi drog till Skogen.
Där skulle Marina & The Diamonds spela o det var väl egentligen det enda band jag såg fram emot på lördagen.
De bjöd också på en riktigt bra spelning, inte en av de bästa på festivalen men den hittills överlägset bästa på lördagen.

Något man kände sig än mer övertygd om när Sonic Syndicate sedan spelade på Ängen- det var i a f lite bättre än Agnostic Front som man alltså lagt pengar på att ta hit från New York.
Suck.

När vi åter satte oss i öltältet o Capello suckade över musiken o när jag sa att The Haunted som sen skulle spela definitivt inte skulle göra honom mer glad höll han på att krevera o funderade över vad han lagt 450 spänn på...

Vårt besök på deras spelning blev dock mycket kortvarigt, o istället skulle Magnus & Magnus, alias Kurre & Capello plötsligt gå o kolla på souvenirtröjor.
När jag strax efter dem kom fram dit höll Capello på att inhandla en tröja o jag funderade på vilket band han ville köpa en tröja med.
Han kom ut med en Stooges-tröja men frågade samtidigt oss "vad är det för ett band?"...
Alltså man brukar inte köpa idoltröjor för band man inte ens känner till.'
Nu visade sig köpet vara lite speciellt, för Capello brydde sig inte så mkt om vad det var för band- förutom de han just hört bröla- han tyckte helt enkelt bara det var kallt o köpte därför första bästa långärmade tröja...:-)

Han var annars på väg att ta risbilen hem igen, men jag förklarade att nu var det slut på de riktigt tunga banden i a f för nu skulle det bli lite reggae-gung med Svenska Akademin.
Och det behlvdes verkligen efter vad som- undantaget Marina- varit de senaste timmarna.
Fattar inte riktigt hur man kan få till en sån katastrofal lördagskväll egentligen efter en bra torsdag o fredag menmen.
Svenska Akademins skånska reggaegung lockade dock fram den stora publien ur sina vråar igen och plötsligt fylldes mörkret på Ängen av gungande o dansande människor.

I och med deras spelning tyckte ändå Magnusarna att det kanske var dags att fundera på hemgång. Tappen hade vi tappat(haha) bort då hans nalle inte funkade o ingen verkade veta var han fanns (hemma på taktikvila).
Någon hade dock tidigare under kvällen, jag tror förresten det var just Tappen, mumlat nåt om att sista bandet nere i skogen skulle nog var rätt hyfsat hade han hört.
Så jag påpekade att jag skulle i a f ge dem en chans först innan jag gick hem, o de andra hängde på dit men jag skulle käka först.

Jag hade dock noll koll i mörkret och på vägen från Ängen dök plötsligt en tjej fram o frågade vilka som skulle spela i Skogen.
- Late of the pier svarade jag o höll nästan på att få en smäll.
-Sluta driva med mig, sa tjejen och jag sa gravallvarligt att jag inte skojade.
- Ähh lägg av, sa hon lagom trött o gick- med en sista kommentar:
- De såg jag för f-n igår...
Med andra ord var det nog inte Late of the Pier som skulle spela nu- o med andra ord hade jag inte en susning om vilka det då var...

Men är, en halvtimme före midnatt denna sista Rasslekväll såg jag äntligen ljuset igen.
Och det var minst sagt oväntat.
Men plötsligt stod de nånting på scenen o lät j-vligt bra.
Eller som Kurre lr om det var Capello förvånat kommenterade:
- Men det här är ju ett riktigt band...

Några låtar senare konstaterade Kurre att det här lät ju lite som Rassle brukade låta, då för typ tio år sedan, enkel rak melodisk rockmusik.
Frågan var nu bara- vilka i hela världen var det som stod på scenen...

En knapp timme senare var konserten slut o jag var riktigt lycklig.
Lycklig över att fått höra nåt som överraskade mig- som varken är electrofreak lr punkare- positivt.
Och konstaterande att detta som egentligen varot rätt mainstream under indiens storhetstid nu plötsligt blivit indie på riktigt- det vill säga nåt som verkligen sticker ut från resten av festivalen...
Världen är bra konstig.

Så vad hette då bandet?
The Pains Of Being Pure At Heart visade sig vara svaret o efter konserten ångade jag raka spåret till skivförsäljningen i närheten o införskaffade en CD med dem...
Jag har inte ångrat mig- den har spelats fram o tillbaka i datorn sen jag kom hem o jag har hittat ett nytt favoritband i detta New York-gäng.

Efter den spelningen bestämde vi oss för att tacka Rassle för i år.
Klockan hade gått in på ännu ett dygn, Familjen hade just intagit Ängen med mycket folk frmför scenen och City och Adrian Lux var fortfarande kvar att lira, men nåt Rassle till halv fyra var inte aktuellt o City såg jag midsommar.

Vi gav oss därför ut på den låååånga vandringen för sista gången detta Rassle, jag, Capello med Stooges-tröjan, Kurre med cykeln och så The Pains Of Being Pure At Heart- om än i skivform...

Tack Rassle för ännu ett härligt festivalår- tack alla glada människor som vär där, allra mest Tappen, Kurre, Capello o Tången som var närmast o kring mest hela tiden men där är alltid en massa annat löst folk som man möter som Berra & Bålan och kompani, Kenta o Peter, Hagge, The Fabulous Four o deras båda hangarounds, Jensamannen, Zoran, Hulumannen o diverse annat folk, trevligt folk som man blir glad av att se.
Och Bosse & Lennart som visar att Rassle är en plats för alla som trivs med att vara där. Riktigt skönt att se.
Tack Pastamannen, thaivagnen, bananmannen o Texmexvagnen, tack öltältet & Tack Camp Tallbacken...haha.
Förhoppningsvis ses vi nästa år Rassle, om allt går vägen.

Nu är det dock färdigbloggat för ett tag.
Inläggning på sjukhus idag o ny operation väntar o sen får vi se vad som händer.
Förhopopningsvis går det bra, o då är jag väl tillbaka nångång framöver annars så- tack för att ni läst...:-)

PS Och lycka till ikväll kära damlag.
Kommer sakna er när jag vet att det är match...